30 sep 2012, 13:39
Av Eddy Nehls, webbsidaTack Jenny, för inspiration till en hel massa tankar. Ett början på ett förslag på en väg fram skulle kunna ta sin utgångspunkt i följande tankar: Det dunkelt sagda är inte alltid det dunkelt tänkta, och det är heller inte alltid av ondo. Dunkelhet kan ibland vara enda vägen fram. Speciellt när man befinner sig i tider kännetecknade av låsningar. Som vår tid, just nu. För att lösa den kris världen befinner sig i behövs inte mer rationalitet, inte bättre metoder. Det finns ingen snabb lösning på problemen. Nyckeln till hållbarhet finns mitt framför ögonen på oss. Vi ser den bara inte. För den är höljd i dunkel och så fort vi skärper blicken, så fort vi lyser upp platsen där den finns, så fort vi försöker definiera svaret på frågan i bestämd form singular, och formulera ett mål som kan brytas ner i delmål, glider lösningen oss ur händerna. Svaren på kulturens gåta finns helt enkelt i det dunkla, hur paradoxalt detta än kan te sig. Den kulturvetenskapliga blicken är ljuskänslig och tränad att se mönster i det dunkla, och kulturvetenskapliga verktyg är skapade för att hantera komplexitet. Det är kulturvetenskapens styrka, inte en svaghet.
24 sep 2012, 11:56
Av AndersJag har några kommentarer rörade de tre punkterna som Jenny Helin nämner.
1. Inom matematik förekommer det ofta att författare använder ett aktivt språk, där författaren "sätter sig ned med läsaren kring en lägereld" och resonerar kring ett problem; resonemanget är visserligen en monolog, men man kan inte läsa en matematisk text med behållning utan att vara aktiv. En matematisk text läses långsamt och med eftertanke.
2. Mycket av forskning består av skrivande; många forskare för en slags dagbok över sina tankar och resultat. Skrivandet föder idéer och frågor som sedan utforskas på olika sätt.
3. En god matematisk text avslutas med nya frågor som den aktuella texten lett fram till; på detta sätt hålls diskussionen levande och den "passiva" läsaren inbjuds till att bidra med egna idéer kring de obesvarade frågorna och de förda resonemangen i en egen text.
Notera att matematiken som disciplin har existerat i mer än fem tusen år.
27 aug 2012, 13:50
Av Inger DahlbomDet viktiga är väl att tänka efter Vad vill jag med texten? och Vem vänder den sig till? Enligt talesättet "Tala med lärde på lärdes vis och med bönder på bönders vis" kan det väl vara klokt att skriva en text i syfte att bli publicerad i vetenskapliga tidskrifter och en "ligthversion" för mer allmänvetenskapliga forum.
24 apr 2012, 07:48
Av Mia Maria Rosenqvist, webbsidaJag handleder studenter i deras uppsatsskrivande. Jag har fullt sjå att tala om för dem att man inte kan skriva "nån stans", "sjuk sköterska", och så vidare. Jag har fullt sjå att påpeka meningsbyggnad, stavfel, med mera. Jag funderar mycket på hur många studenter klarat av tidigare kurser, när de i sina uppsatser, sista terminen, inte kan skriva begripligt. Jag för vidare min egen forskningstradition till studenterna för hur man strukturerar till exempel resultatkapitlet och hur diskussionskapitlet ska läggas upp. Jag lägger ner nästan all handledningstid på formalia. Studenter kan ha hur intressant fråga och resultat som helst, men kan de inte få fram sina poänger i en snyggt hållen struktur, så spelar det ingen roll. De måste kunna formalia för att få fram innehållet. Kommentarerna här på Helins artikel spretar åt olika håll. Kan någon ge ett konkret textmässigt exempel på ett avsnitt i en avhandling som är gammalmodigt, och skriva om det till en mer levande och poetisk text, som Helin efterlyser. Mig förefaller det svårt att studenter ska klara sådana krav. De hinner ju inte ens lära sig särskrivningens konsekvenser. Hur ska de hinna lära sig se och pröva andra skrivperspektiv? Ska skrivundervisning erbjudas doktorander? Eller var ska man börja? Bör inte doktorander kunna skriva begripligt och levande, när de kommit så långt?
7 apr 2012, 18:35
Av Jenny HelinHej Laban och ni andra,
Ja, visst kan det tyvärr vara så. Jag är precis på en konferens i USA om kvalitativa metoder och det många pratar om här är hur reviewers och editors i de akademiska journalerna kräver vissa förutbestämda (och begränsade) sätt att skriva för att texterna ska bli publicerade vilket skapar denna jargong.
2 apr 2012, 15:59
Av LabanTja, till att börja med borde krav på att kunna skriva begripligt ställas redan på A-kurserna. Den som inte kan uttrycka sig på ett vettigt sätt i skrift borde helt enkelt inte bli godkänd.
Min erfarenhet är att det största problemet inte är att texterna är tråkiga (vilket de oftast är), utan att de är onödigt tillkrånglade – och det förefaller mig som om detta ofta är följden av att de resultat som presenteras och de resonemang som förs egentligen inte håller måtten. Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta, så att säga. Man krånglar helt enkelt till saker för att de skall verka mer genomarbetade än de faktiskt är.
28 mar 2012, 10:40
Av Henrik FEtt intressant inlägg. Men visst beror väl punkterna 1 - 3 också av ett ontologiskt antagande för projektet, med de epistemologiska perspektiv som följer? Det finns ju t ex etnografier som rapporteras med en närmast litterär gestaltning och bidrar med ny kunskap. Men som sagt, det vore ju fint om det fanns en nyfikenhet på, och beredskap för fler former att skriva och rapportera forskning.
23 mar 2012, 13:42
Av Åse Karlén/ESBRI, webbsidaVi får väl undersöka möjligheterna! Hör gärna av er ni som är intresserade av ett sådant seminarium, så att vi vet vad det finns för underlag. En kreativ skrivarworkshop för forskare vore också kul, kanske har andra organisationer redan sådana aktiviteter igång? Tipsa oss gärna!
22 mar 2012, 09:42
Av Jenny HelinJa, det måste ju vara den mest relevanta frågan; vad gör vi nu? Kanske Esbri kan ordna ett seminarium på temat.....
21 mar 2012, 18:45
Av Anna CInteressant reflektion. Hur går vi vidare?