Institutet för entreprenörskaps- och småföretagsforskning
– sprider kunskap om entreprenörskap, innovation och småföretag
citatDet är den tiden igen – sista rycket innan Entré skickas till tryck. Vi verkar bli klara ovanligt tidigt, och börjar undra om vi missat något…?
Läs Jonas inlägg på esbribloggen
”Dags att ifrågasätta den akademiska texten”
Foto: Emma Skerfe
Publicerad: 2012-03-19
Följande text publicerades även under vinjetten ”Åsikten” i Entré nr 1, 2012:

”Dags att ifrågasätta den akademiska texten”

En av forskningens främsta produkter är texter. De texter vi forskare skriver utgör kärnan för spridning av forskningsresultat, och det finns etablerade traditioner för hur de ska se ut och produceras. Men i den pågående debatten om hur vi kan göra forskningen mer tillgänglig och relevant diskuterar vi sällan texternas natur.

När Maria Norbäck i januari försvarade sin avhandling om public service och SVT vid Internationella Handelshögskolan i Jönköping, kom en del av diskussionen att handla om hennes sätt att skriva. Hon ifrågasätter nämligen vedertagna traditioner kring skrivande och säger rent ut att hon har för avsikt att ”make qualitative research reports less boring”.

Hur kommer det sig att vi fortfarande, år 2012, behöver diskutera detta? Att en text – även en forskningsbaserad sådan – ska vara en läsvärd upplevelse borde vara en självklarhet. Men så är det oftast inte i dag. Detta är några av de antaganden som oftast tas för givna vid författandet av akademiska texter:

1. Forskningsbaserade texter ska vara neutrala. Därför ska man helst inte skriva ”jag” utan snarare ”studien visar…”. På samma sätt ska man heller inte direkt tilltala den tänkta läsaren.
2. Skrivprocessen ska vara en avrapportering av det som man redan vet – det som studien har kommit fram till. Skrivandet i sig självt antas inte vara en kreativ process som kan leda till nya idéer.
3. Akademiska texter ska ha en tydlig ”poäng”. Den ska beskrivas utan att ge upphov till tvetydighet, och utan att öppna upp för alternativa tolkningar.

Jag menar att dessa traditioner bygger på föråldrade idéer om kommunikation där författaren antas vara aktiv, och läsaren en passiv mottagare av textens innehåll. De vilar också på tanken att det i text går att korrekt och neutralt återge ”verkligheten” om hur något ”är” vid ett visst givet tillfälle. Men hur kan dessa texter vara relevanta? Det som ”är” är ju passé redan innan det kommit till tryck.

Som jag ser det blir resultatet oftast förutsägbart: döda texter utan liv och rörelse. Och frågan är om ”stängda” och tydligt avgränsade texter kan representera mångfald, kaos och alla de mänskliga skeenden som utgör de entreprenöriella processer vi vill förstå? Eller ge en känsla för all glädje, eufori, blod, svett och tårar som det ofta innebär att starta och driva företag?

Jag tycker det är underligt att vi forskare är kreativa när det gäller metodutveckling och fältstudiearbete, men oreflekterat faller in i gamla traditioner när det kommer till skrivandet. Det är därför dags att på allvar ifrågasätta vedertagna traditioner kring skrivandet av akademiska texter.

Vad jag efterfrågar är mer utrymme till själva skrivprocessen. Det finns spännande initiativ där forskare med kreativitet, nyfikenhet och experimentlusta har inspirerats av exempelvis poesi, drama och science fiction. Det är sådana initiativ som vi behöver bygga vidare på för att skapa texter som engagerar. Då får läsaren tänka vidare, genom, och bortom, texten.

Här har vi en outnyttjad potential. För när vi ser skrivandet som en skapelseprocess – av människor för människor – handlar det inte längre om att neutralt porträttera det som är. I stället bjuder vi in läsaren att tänka i termer av vad som kan bli. Då kan forskningen verkligen få genomslag.

Om Jenny Helin
Jenny Helin har disputerat på en avhandling om dialog och meningsskapande möten i familjeföretag (vi skrev om den i Entré nr 3-2011). Hon är verksam vid Internationella Handelshögskolan i Jönköping samt Högskolan på Gotland, och nås på jenny.helin@jibs.hj.se


Text: Jenny Helin


 
Kommentarer (10 st)
Kommentarer
30 sep 2012, 13:39
Av Eddy Nehls, webbsida
Tack Jenny, för inspiration till en hel massa tankar. Ett början på ett förslag på en väg fram skulle kunna ta sin utgångspunkt i följande tankar: Det dunkelt sagda är inte alltid det dunkelt tänkta, och det är heller inte alltid av ondo. Dunkelhet kan ibland vara enda vägen fram. Speciellt när man befinner sig i tider kännetecknade av låsningar. Som vår tid, just nu. För att lösa den kris världen befinner sig i behövs inte mer rationalitet, inte bättre metoder. Det finns ingen snabb lösning på problemen. Nyckeln till hållbarhet finns mitt framför ögonen på oss. Vi ser den bara inte. För den är höljd i dunkel och så fort vi skärper blicken, så fort vi lyser upp platsen där den finns, så fort vi försöker definiera svaret på frågan i bestämd form singular, och formulera ett mål som kan brytas ner i delmål, glider lösningen oss ur händerna. Svaren på kulturens gåta finns helt enkelt i det dunkla, hur paradoxalt detta än kan te sig. Den kulturvetenskapliga blicken är ljuskänslig och tränad att se mönster i det dunkla, och kulturvetenskapliga verktyg är skapade för att hantera komplexitet. Det är kulturvetenskapens styrka, inte en svaghet.
24 sep 2012, 11:56
Av Anders
Jag har några kommentarer rörade de tre punkterna som Jenny Helin nämner.

1. Inom matematik förekommer det ofta att författare använder ett aktivt språk, där författaren "sätter sig ned med läsaren kring en lägereld" och resonerar kring ett problem; resonemanget är visserligen en monolog, men man kan inte läsa en matematisk text med behållning utan att vara aktiv. En matematisk text läses långsamt och med eftertanke.

2. Mycket av forskning består av skrivande; många forskare för en slags dagbok över sina tankar och resultat. Skrivandet föder idéer och frågor som sedan utforskas på olika sätt.

3. En god matematisk text avslutas med nya frågor som den aktuella texten lett fram till; på detta sätt hålls diskussionen levande och den "passiva" läsaren inbjuds till att bidra med egna idéer kring de obesvarade frågorna och de förda resonemangen i en egen text.

Notera att matematiken som disciplin har existerat i mer än fem tusen år.
27 aug 2012, 13:50
Av Inger Dahlbom
Det viktiga är väl att tänka efter Vad vill jag med texten? och Vem vänder den sig till? Enligt talesättet "Tala med lärde på lärdes vis och med bönder på bönders vis" kan det väl vara klokt att skriva en text i syfte att bli publicerad i vetenskapliga tidskrifter och en "ligthversion" för mer allmänvetenskapliga forum.
24 apr 2012, 07:48
Av Mia Maria Rosenqvist, webbsida
Jag handleder studenter i deras uppsatsskrivande. Jag har fullt sjå att tala om för dem att man inte kan skriva "nån stans", "sjuk sköterska", och så vidare. Jag har fullt sjå att påpeka meningsbyggnad, stavfel, med mera. Jag funderar mycket på hur många studenter klarat av tidigare kurser, när de i sina uppsatser, sista terminen, inte kan skriva begripligt. Jag för vidare min egen forskningstradition till studenterna för hur man strukturerar till exempel resultatkapitlet och hur diskussionskapitlet ska läggas upp. Jag lägger ner nästan all handledningstid på formalia. Studenter kan ha hur intressant fråga och resultat som helst, men kan de inte få fram sina poänger i en snyggt hållen struktur, så spelar det ingen roll. De måste kunna formalia för att få fram innehållet. Kommentarerna här på Helins artikel spretar åt olika håll. Kan någon ge ett konkret textmässigt exempel på ett avsnitt i en avhandling som är gammalmodigt, och skriva om det till en mer levande och poetisk text, som Helin efterlyser. Mig förefaller det svårt att studenter ska klara sådana krav. De hinner ju inte ens lära sig särskrivningens konsekvenser. Hur ska de hinna lära sig se och pröva andra skrivperspektiv? Ska skrivundervisning erbjudas doktorander? Eller var ska man börja? Bör inte doktorander kunna skriva begripligt och levande, när de kommit så långt?
7 apr 2012, 18:35
Av Jenny Helin
Hej Laban och ni andra,
Ja, visst kan det tyvärr vara så. Jag är precis på en konferens i USA om kvalitativa metoder och det många pratar om här är hur reviewers och editors i de akademiska journalerna kräver vissa förutbestämda (och begränsade) sätt att skriva för att texterna ska bli publicerade vilket skapar denna jargong.
2 apr 2012, 15:59
Av Laban
Tja, till att börja med borde krav på att kunna skriva begripligt ställas redan på A-kurserna. Den som inte kan uttrycka sig på ett vettigt sätt i skrift borde helt enkelt inte bli godkänd.

Min erfarenhet är att det största problemet inte är att texterna är tråkiga (vilket de oftast är), utan att de är onödigt tillkrånglade – och det förefaller mig som om detta ofta är följden av att de resultat som presenteras och de resonemang som förs egentligen inte håller måtten. Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta, så att säga. Man krånglar helt enkelt till saker för att de skall verka mer genomarbetade än de faktiskt är.

28 mar 2012, 10:40
Av Henrik F
Ett intressant inlägg. Men visst beror väl punkterna 1 - 3 också av ett ontologiskt antagande för projektet, med de epistemologiska perspektiv som följer? Det finns ju t ex etnografier som rapporteras med en närmast litterär gestaltning och bidrar med ny kunskap. Men som sagt, det vore ju fint om det fanns en nyfikenhet på, och beredskap för fler former att skriva och rapportera forskning.
23 mar 2012, 13:42
Av Åse Karlén/ESBRI, webbsida
Vi får väl undersöka möjligheterna! Hör gärna av er ni som är intresserade av ett sådant seminarium, så att vi vet vad det finns för underlag. En kreativ skrivarworkshop för forskare vore också kul, kanske har andra organisationer redan sådana aktiviteter igång? Tipsa oss gärna!
22 mar 2012, 09:42
Av Jenny Helin
Ja, det måste ju vara den mest relevanta frågan; vad gör vi nu? Kanske Esbri kan ordna ett seminarium på temat.....
21 mar 2012, 18:45
Av Anna C
Interessant reflektion. Hur går vi vidare?
Kommentera artikeln
Kommentarer
Namn
Länk till egen sajt/blogg
Kommentar
 
Mest lästa artiklar nu