Institutet för entreprenörskaps- och småföretagsforskning
– sprider kunskap om entreprenörskap, innovation och småföretag
citatHur kan dans inspirera företag att bli mer innovativa?
Läs Åses inlägg på esbribloggen
Samarbete är botemedlet
 
Publicerad: 2012-03-19
Följande text ingick även i temat ”Läkemedel” som publicerades i Entré nr 1, 2012:

Svensk läkemedelsindustri i gungning

Samarbete är botemedlet

Läkemedelsbranschen är i förändring. Ett tydligt exempel är nedläggningen av Astra Zenecas forskningsavdelning i Södertälje nyligen. De globala jättarna, ”big pharma”, har fått ökad konkurrens från mindre, snabbfotade företag som arbetar i öppnare innovationsprocesser. Behöver vi oroa oss för den här utvecklingen? Det beror lite på vem man frågar. De flesta verkar i alla fall överens om att både stora och små aktörer behövs – samverkan är honnörsordet.

Samarbete är botemedlet
Någon vecka innan Astra Zeneca offentliggjorde nedläggningen i Södertälje kom Thomas Hedner ut med doktorsavhandlingen Change in the Pharmaceutical Industry. Den handlar om en läkemedelsbransch i förändring och tajmingen var såklart fenomenal.

Det var Hedners andra avhandling, han är redan professor i klinisk farmakologi vid Sahlgrenska akademin i Göteborg. Numera har han även en ekonomie doktorsgrad från Linköpings universitet, med just läkemedelsbranschen som specialområde. Sedan han la fram avhandlingen är han en eftertraktad person och har medverkat i ett antal debattartiklar, intervjuer och evenemang. 20 februari arrangerade Vinnova seminariet ”Öppnare innovationsprocesser inom läkemedelsindustrin”, där Thomas Hedner var en av talarna.

- En anledning till att jag ville skriva en andra avhandling var att få en starkare röst inom medicinsk innovation och produktutveckling. Därmed kan jag nu säga vad jag vill, konstaterar han med glimten i ögat.

Han är också själv entreprenör i läkemedelsbranschen och sålde nyligen företaget Duocort för drygt en miljard kronor, pengar som han delar med ett tjugotal partners och delägare. Samma konstellation människor är redan i gång med flera nya projekt. Det är den här typen av mindre verksamheter som Hedner menar kommer bli allt viktigare i branschen.

300 000 jobb har försvunnit från den globala läkemedelsindustrin de senaste tio åren. Det motsvarar ungefär det sammanlagda antalet anställda i de tre största läkemedelsföretagen Pfizer, Merck och Glaxo Smith Kline.

- Det är verkligen en jättestor omställning. Samma sak har redan skett på andra håll, till exempel inom telekom- och skivindustrin.

Men Hedner anser ändå inte att vi behöver vara speciellt pessimistiska på grund av Astra Zenecas nedläggning i Södertälje. Det handlar snarare om en större omstrukturering i branschen globalt, än om ett havererat svenskt forskningsklimat.

- Big pharmas affärsmodeller håller helt enkelt inte längre. Det handlar om så dyra, långa och riskfyllda processer. Att ta fram ett helt nytt läkemedel kan kosta uppåt fyra miljarder dollar. Då kan man bara satsa på de allra största projekten, med så låg risk som möjligt.

Samtidigt som industrin går mot allt säkrare projekt, vill vi som patienter ha de bästa och mest nyskapande läkemedlen. Och för att få fram dem behövs de riskfyllda satsningarna. Här krävs alltså ett nytt sätt att arbeta. Thomas Hedner menar att utvecklingen kommer att gå mer och mer mot öppna plattformar, där företag och människor samverkar på olika sätt för att ta fram nya läkemedel.

En stor del av innovationen framöver tror han kommer uppstå i små, entreprenöriella bioteknikföretag. Big pharma kommer givetvis att finnas kvar i en eller annan form. Några kommer att vara mer specialiserade mot marknadsföring och distribution, medan andra fortsatt kommer att ha en del innovationsverksamhet. Men tiden när jättarna hade all verksamhet innanför sina egna väggar, och verkade på tre stora marknader samtidigt, är förbi, spår Hedner.

De forskare som nu får gå från Astra Zeneca i Södertälje är han inte orolig för. Han menar att de kommer att slussas ut i mindre företag, som ofta verkar i läkemedelsklustren. Så blev det när Pharmacia Upjohn köptes av Pfizer. I dag arbetar fler människor inom läkemedelsbranschen i Uppsala än innan Pharmacia försvann.

- Jag ser den här förändringen som en möjlighet att göra något, och komma ut starkare på andra sidan, säger Thomas Hedner.

Samarbete är botemedlet
Björn O Nilsson, i dag vd för Iva, deltog också i Vinnovas paneldebatt. Han är doktor i biokemi och har tidigare arbetat på flera håll inom läkemedelsbranschen, bland annat på Pharmacia i Uppsala. 2003-2006 var han ordförande i branschföreningen Sweden Bio. Han tycker inte heller att vi behöver vara alltför oroliga för själva läkemedelsbranschen.

- Det är en storbolagskris vi ser i dag, inte en branschkris. Läkemedelsförsäljningen ökar, och företagen har behållit sin lönsamhet, säger Björn O Nilsson.

Det är inte heller så att Astra Zeneca är ett företag i kris, det är deras forskning som görs om för att passa dagens verklighet. Samtidigt som de stänger avdelningar och dotterbolag, har de köpt andra företag och gjort återköp av aktier. Så agerar inte ett företag i kris, konstaterar Nilsson.

Att ökad öppenhet är framtiden håller han med om, men poängterar också vikten av konkurrens och fungerande immaterialrätt. Därför använder han hellre begreppet ”det pre-kompetitiva rummet”, än öppen innovation. Att dela på data och molekyler i ett tidigt skede är en sak. Det har blivit vanligare, och kommer att bli ännu vanligare tror Björn O Nilsson. Men i ett senare skede i innovationsprocessen måste någon äga utvecklingen.

En sak han återkommer till är attityder. Silicon Valley och miljön kring Stanford är det uppenbara föredömet. Mer än 50 procent av professorerna på Stanford konsultar vid sidan av sin forskning och undervisning. Det bidrar till en samverkan och kunskapsutveckling i området som inte kan överskattas.

- Här fostrar man verkligen bildandet av nya företag. Drivkraften är att alla vill vara med och skapa något nytt. Det är samverkan som är hemligheten.

Israel är ett annat ekosystem som han framhåller som ett gott exempel. Här finns både en kraftfull IT- och bioteknikindustri.

- Entreprenörskapet är så starkt att man får mittbena redan på flygplatsen, säger Björn O Nilsson.

Samarbete är botemedlet
Kerstin Falck är chef för samhällskontakter på läkemedelsjätten Pfizer:

- Vi har sedan länge arbetat i öppna innovationsprocesser, men det har accelererat nu på senare tid. Med mindre egen forskning ökar behovet av samarbete med akademin, och av olika samarbetsplattformar. Vi behöver inte göra all forskning själva, utan har alltid licensierat in en del av den. De interna projekten tävlar med de externa och våra affärsområden får själva välja vilka projekt de går vidare med, säger hon.

Ett stort samarbetsprojekt i Europa är Innovative Medicine Initiative, IMI, där flera stora och små bolag samverkar med den akademiska forskningen.

- Vi arbetar nära varandra i ett tidigt skede, men sedan måste man ha konkurrens när man utvecklar själva läkemedlet. Det handlar om enorma investeringar och stor risk. Och ett långsiktigt juridiskt ansvar.

- Anpassning är det som gäller för oss. Vi har skapat en organisation som ska ha hand om kontakten med småbolag och forskning från akademin. Vi håller också på att etablera labb i samarbete med akademiska forskare, där vi delar på utrustning och data. Vi kommer att bli bättre på att möta de små företagen och akademin.

- Jag ser de här förändringarna i branschen som en öppning, både för Pfizer och för Sverige. De kan innebära enorma möjligheter om man är på hugget och tillräckligt konkurrenskraftig, säger Kerstin Falck.

Thomas Hedner tycker att vi i Sverige borde bli bättre på att se möjligheter, och komma på vilka olika nya innovationer forskningen kan leda till. Det är också en anledning till att satsa på öppna, ”crowdsourcade” plattformar: Ju fler personer som studerar ett problem, desto fler möjligheter, lösningar och användningsområden kommer att hittas.

- Sådana plattformar är ett bra sätt för akademin och näringslivet att mötas. Det är viktigt att många olika kompetenser hittar varandra. Jag tror också mycket på affärsplanstävlingar som Venture Cup, och på entreprenörskapsutbildningar där teori och praktik får mötas.

Han menar att akademin har stått – och står – inför den största förändringen. Här har det länge funnits en skepsis mot innovation och entreprenörskap.

- Det teoretiska perspektivet har varit förhärskande inom akademin. Men att ta fram ett nytt läkemedel är en process, och här behövs en kombination av teoretisk kunskap och praktisk erfarenhet. Jag vill inte bli opererad av en kirurg som bara har läst teorin.

- Incitamentsstrukturerna håller på att förändras. Jag upplever att akademin är mindre skeptisk till det här i dag, jämfört med för tio år sedan, säger Hedner.

Ivor Cowlrick har varit en nära samarbetspartner till Hedner under avhandlingsarbetet. Cowlrick la även han nyligen fram en doktorsavhandling: Drug research and development. Några av artiklarna, som ingår i båda avhandlingarna, är samförfattade. Cowlrick kommer bland annat fram till att en öppnare läkemedelsforskning leder till ökad innovationskapacitet och effektivare utvecklingsprocesser. Han visar också att en entreprenöriell attityd är viktig när nya läkemedel utvecklas.

En av Hedners och Cowlricks gemensamma artiklar, där även Roland Wolf, Michael Olausson och Magnus Klofsten står som medförfattare, handlar om beslutsfattande i läkemedelsindustrin. Författarna förespråkar beslutsfattande enligt ”de mångas visdom”, alltså en typ av crowdsourcing. De menar att de bästa och mest relevanta besluten fattas av många personer tillsammans – ytterligare ett argument för att öppna upp processerna.

Samarbete är botemedlet
En tredje ny avhandling med fokus på läkemedelsindustrin är Capabilities for Frequent Innovation. Thomas Biedenbach har studerat både storbolag och små bioteknikföretag, och kombinerar kvalitativa med kvantitativa metoder.

- Jag är intresserad av tidiga projektfaser, i vissa fall innan man ens har kommit igång med FoU. Mycket av innovationen grundläggs i dessa tidiga processer.

- Syftet med min avhandling är att se hur man kan stödja kontinuerlig innovation i organisationer som verkar på en extremt konkurrensutsatt marknad, säger Thomas Biedenbach, Umeå universitet.

Han menar att nyckeln till framgång ligger i att balansera kontroll och flexibilitet. I en föränderlig bransch med stark konkurrens måste företagen vara kreativa och anpassa sig. Men samtidigt måste de bygga en struktur för långsiktig hållbarhet. Enligt Biedenbach är det företagens dynamiska förmåga som avgör om de lyckas.

- I företag med strikt styrning, där man vill att alla nya projekt ska drivas som de föregående, riskerar man att hindra innovation.

I stället rekommenderar han företag att se över sin omvärldsbevakning. Genom att ta in vad som händer på marknaden, hos kunder och konkurrenter, kan man få nya idéer. Det är viktigt att företagskulturen bejakar innovation, exempelvis genom att stödja kommunikation, kreativitet och de anställdas initiativ. Förmåga till anpassning är förstås också avgörande.

- Genom att göra små förändringar i befintliga produkter kan företaget söka nya patent. Därigenom kan man skydda och förlänga det ursprungliga patentet, säger Biedenbach.

De inkrementella innovationerna är viktiga också för att de ger företaget löpande intäkter.

- Som liten aktör på den här marknaden gäller det att inte bli överambitiös. Det kan räcka med att ha ett större, utmanande FoU-projekt. Det kan man sedan komplettera med några mindre projekt som ger licensintäkter.

Liksom Thomas Hedner och Kerstin Falck ser Thomas Biedenbach tydliga roller för både små och stora aktörer inom läkemedelsindustrin.

- Allt är sammanflätat redan i dag. De små bioteknikföretagen är viktiga för big pharma, och vice versa. Småföretagen har så många idéer men saknar resurser för att exploatera dem. De behöver hitta större partners att samarbeta med.

- Därför är det viktigt att uppmuntra alla sina medarbetare att nätverka. Många kontakter knyts av forskare på konferenser, och kunskapsöverföringen kan vara ganska informell. Kunniga och erfarna styrelsemedlemmar kan också trigga innovation, säger Biedenbach.

Han menar att öppen innovation, eller åtminstone öppnare innovationsprocesser, är en möjlighet. Men han betonar att det är viktigt att vara tydlig med vem som äger rättigheterna till den nya upptäckten.

- Inom läkemedelsindustrin kan det ju ta upp till 15 år att gå från idé till verklighet.

- För småföretag som verkar i kluster är olika former av samarbeten naturliga. Storföretagen är nog mer benägna att ingå formella avtal.

Vad ska vi då tro om framtiden för svensk läkemedelsindustri? Biedenbach tycker att det är svårt att sia, men låter ändå optimistisk.

- Nedläggningen av Astra Zenecas forskningsavdelning har frigjort en massa kompetenta människor. Självklart är det tufft för dem, men jag tror ändå att många kommer motiveras att dra igång något eget. Alltså precis det som hände i Uppsala efter Pharmacias nedskärning.

- Småföretagen är viktiga, och Sverige har starka industrikluster i exempelvis Stockholm och Uppsala. Jag ser en stor potential i dem, säger Thomas Biedenbach.

Även Thomas Hedner tycker att framtiden ser ljus ut.

- När förändringar som den här sätter igång, gäller det att vara entreprenöriell och optimistisk. Det ger helt andra möjligheter. Erfarenheten från Pharmacia säger att det finns intressanta möjligheter. Men de måste skalas upp för att leda till något. Det är stor skillnad mellan den gamla generationen, som jag tillhör, och den nya. De unga har en global plattform från början. Vi kommer att få se stora satsningar framöver, säger Hedner.

Kontakta thomas.biedenbach@usbe.umu.se, cowlrick@aol.com, kerstin.falck@pfizer.com, thomas.hedner@pharm.gu.se, bjorn.nilsson@iva.se

Läs mer om läkemedelsindustrin och öppen innovation


Text: Jonas Gustafsson & Åse Karlén


 
Kommentarer (2 st)
Kommentarer
18 apr 2012, 19:08
Av Andreas
Svar till Leif Näslund:
Om allt går bra: exportintäkter, arbetstilfällen, skatteintäkter.
18 apr 2012, 17:29
Av Leif Näslund
Det här låter ju bra. Samarbete/samverkan på det här sättet kommer i all högre grad att genomsyra de flesta branscher. Men. Undrar jag. Akademin forskar med hjälp av samhällets pengar. Går det bra kan den forskningsansvarige (och i bästa fall hens team) tjäna en bra slant genom att sälja resultatet (i form av eget bolag eller licenser). Men vad får samhället tillbaka i reda intjänade pengar ?
Kommentera artikeln
Kommentarer
Namn
Länk till egen sajt/blogg
Kommentar
 
Mest lästa artiklar nu