Institutet för entreprenörskaps- och småföretagsforskning
– sprider kunskap om entreprenörskap, innovation och småföretag
citatBloggen finns kvar men har inte så hög prioritet i vårt nya arbetssätt.
Läs Magnus inlägg på esbribloggen
Publicerad: 2001-03-04
Följande text publicerade även under vinjetten ”Porträttet” i Entré nr 1, 2001:

Erik Dahmén, professor emeritus:

”Det är nu det händer”

Han läste Schumpeter redan på Stockholmsskolans tid. För Erik Dahmén har den ekonomiska födelseprocessen alltid varit det mest intressanta att studera, inte fördelningen av det som redan finns.
- Tyvärr har den ekonomiska forskningen förblindats av sina verktyg, konstaterar Erik Dahmén, som vid 85 års ålder gör sig redo att lämna tjänsterummet på Handelshögskolan i Stockholm.


Det är med visst vemod som Erik Dahmén konstaterar att han ska lämna den akademiska världen. Det händer så mycket spännande saker inom ekonomin i dessa tider, men vart kommunikationsrevolutionen egentligen leder kommer han aldrig att få veta. Det är över 50 år sedan han kom till Stockholm och Handels från sina alma mater i Lund, och professorstjänsten lämnade han redan på 70-talet.
- Glappet till de yngre forskarna och studenterna har blivit lite för stort, det märker jag. Nu har jag skrivit mitt sista vetenskapliga papper, säger han.

Det ämne som engagerat Erik Dahmén under senare år är på många sätt en förlängning av hans tidigare forskningsintresse. I föreläsningen ”Fångenskap i redskapsboden?”, ur Vitterhetsakademiens årsbok från 1999, ifrågasätter han hur nationalekonomer och företagsekonomer i allt högre grad förlitar sig på matematiska verktyg och teoretiska modeller för att föra forskningen framåt. Det är tendenser som funnits under hela 1900-talet, men med datorns intåg har de blivit allt vanligare. Risken är att den ekonomiska forskningen förlorar sin kontakt med andra samhällsvetenskaper och därmed förmågan att urskilja nyanser i orsak och verkan.

- Klyftan går tillbaka till seklets början, då vi fick den allmänna jämviktsteorin och prisbildningsteorin som beskriver marknadens roll som resursfördelare, berättar Erik Dahmén.

I grund och botten var detta teorier om den rationella användningen av givna resurser. Fokus låg på fördelning av det som redan fanns, och åsikten var att konjunktursvängningarna i ekonomin var störningar av det idealiska jämviktsläget. Modellerna klarade inte av att beskriva den dynamiska omvandlingen av näringslivet, att konjunkturerna var en naturlig del i en ekonomisk omvandlingsprocess. Exempelvis kunde den industriella revolutionen inte beskrivas med hjälp av dessa teorier.

Erik Dahmén var fortfarande ett barn när det första världskriget var över och Joseph Schumpeter började föra fram sina idéer om dynamiken i ekonomin, om kreativ destruktion och om entreprenörerns roll som ekonomisk katalysator. I Sverige nappade Dahméns blivande mentor, professor Johan Åkerman i Lund, på idéerna.

- Åkerman jobbade på ASEA mellan 1920 och 1925 och var en duktig tekniker som förstod hur den industriella dynamiken fungerade. Han läste Schumpeter redan då.

I mitten och slutet av 30-talet var Erik Dahmén student hos Johan Åkerman, som var duktig på att plocka fram sina adepters starka sidor. Såväl Erik Dahmén som Guy Arvidsson och Hugo Hegeland skulle senare bli professorer i ämnet, och faktum var att i stort sett alla nya professorer i nationelekonomi under 50-talet skolats under Åkerman i Lund.

Erik Dahmén slutförde sin doktorsavhandling i Stockholm i början av 50-talet. Forskningen handlade om ”utvecklingsblock” i näringslivet, alltså om hur företag och organisationer tillsammans drev på den ekonomiska tillväxten. Dahmén motsatte sig den traditionella synen på nationekonomi som en social ingenjörskonst och menade att statistik kring inflation och tillväxt inte räckte för att föra en lyckosam näringspolitik. Under många år fungerade han som nära rådgivare till familjen Wallenberg och Enskilda Banken, vilket förstärkte insikten om hur företag fungerar i praktiken.

- Jag satt med på deras morgonmöten och blev insatt i hur besluten fattades. Det var typiskt för Wallenberg. Om man anställer en ekonomiforskare ska han inte bara förklara den ekonomiska politiken, utan också sitta med i företagsledningen.

En annan konsekvens av kontakterna med Wallenberg blev återinrättandet av Institutet för Ekonomisk Historisk Forskning, EHF, 1976. Att lappa ihop kontakterna och utbytet mellan historiker och ekonomer har varit en av Dahméns käpphästar genom åren. I dag ser det fortfarande kärvt ut, medger han. Även om intresset för tillväxt och entreprenörskap är stort, så präglas den ekonomiska forskningen fortfarande av sina matematiska verktyg och av ”modellsnickrande”.

- Det är påfallande lite kontakt mellan ekonomhistoriker och nationalekonomer, och det är de senare som förlorar mest på detta. Fixeringen vid matematik har gjort att nationalekonomerna missförstått den dynamik som varit på gång i samhället under hela efterkrigstiden.

Mer om Erik
Namn: Erik Dahmén
Ålder: 85 år i år
Bakgrund: Nationalekonom och Schumpeterian som tidigt såg Stockholmsskolans begränsningar. Docent vid Handels 1951, professor i nationalekonomi med ekonomisk och social historia 1958 och emeritus sedan 1985.
Aktuell: Ständigt. Gör sig dock redo för att packa ihop tjänsterummet på Handels inom ett år eller två.



Text: Johan Gustafson


 
Kommentera artikeln
Kommentarer
Namn
Länk till egen sajt/blogg
Kommentar
 
Mest lästa artiklar nu