Institutet för entreprenörskaps- och småföretagsforskning
– sprider kunskap om entreprenörskap, innovation och småföretag
citatFöretagande som metod för fattigdomsbekämpning? Årets andra nummer av Entré ligger i tryckpressen.
Läs Anna-Karins inlägg på esbribloggen
Publicerad: 2003-11-04
Följande text publicerades även under vinjetten ”Åsikten” i Entré nr 3/4, 2003:

Släpp fram de oglamorösa entreprenörerna

Både i den akademiska och politiska världen beskrivs ibland det svenska entreprenörskapet som en historisk, nära utdöd företeelse. ”Det kommer inte fram några nya storföretag – det senaste är WM-data som grundades i slutet av 1960-talet”, framhåller till exempel SNS vVD Pontus Braunerhjelm (Entré, nr 3 2002, sidan 3), och efterlyser ”den entreprenörskapsanda som fanns för drygt 100 år sedan”. Samtidigt ställs förväntningar på landets blivande entreprenörer som inte står idrottsvärlden efter.

Men, i den nya ”kunskapsekonomin” riktas förhoppningarna inte längre till de udda uppfinnarsnillena, sådana som återfinns bakom företag som AGA och Alfa Laval, utan mot den akademiska världens naturvetenskapliga (läs ”life science”) forskare. Och, dessa förväntas inte heller klara resan mot ekonomisk bärkraft på egen hand. Här krävs, för att citera Vinnova (rapport 4-2002), en organiserad samverkan mellan ”politik, forskning och näringsliv”.

Att ett organiserande i den riktningen verkligen kommit igång vittnar branschtidningen Biotech Sweden (nr 5-2003) om. Bara inom biotekniksfären redovisas en ”rekordökning” från noll till fjorton samarbetsprojekt på ett par år: ”För ett år sedan var allt som fanns några idéer. Nu finns det hela 14 olika mer eller mindre löst sammansatta sammanslutningar, nätverk och kluster inom bioteknikbranschen.”

Om det råder delade meningar om temperaturen i de svenska entreprenörsaktiviteterna verkar dock uppfattningen om vad entreprenörer sysslar med ligga bergfast: att utveckla radikalt nya lösningar i små och nya företag. Därmed hamnar majoriteten av landets entreprenörsslit också i skymundan. För de brukar inte uppmärksammas som entreprenörer, alla de människor som arbetar med att förnya inom ramen för etablerade strukturer; i existerande stora såväl som små företag och organisationer.

Inte heller brukar alla dessa oglamorösa och för utomstående osynliga projekt med att förnya existerande tekniker och produkter betraktas som innovationer, trots att de kan leda etablerade företag in i nya verksamhetsgrenar. Det är förändringar som inte går ut på att skapa så mycket nytt som möjligt, utan snarare på att omskapa och ta till vara så mycket som möjligt av existerande lösningar.

Men visst behöver entreprenörerna – framför allt de som jobbar med radikalt nya lösningar – all support de kan skaffa sig. För är det något historiska och samtida studier av industriell utveckling visar, så är det att det långt ifrån räcker att lita till en innovations eller en entreprenörs interna kvaliteter. Hur väl en innovation klarar resan mot ekonomisk livskraft beror i stället på hur väl den kan tas till vara av andra; hur den kan byggas in och förbättra ekonomin i redan existerande strukturer.

Om den komplexa och oförutsägbara process entreprenörsarbetet alltid innebär sker i samspel mellan den akademiska och industriella världen, kompliceras resan därtill ytterligare av de olika logiker som präglar dessa världar. Då måste också det faktum hanteras att den akademiska världen belönar lösningar för att de bryter genuint ny kunskapsmark medan den industriella världen belönar sådana som är kompatibla med så stor del som möjligt av alla de investeringar som redan gjorts.

För mer info: alexandra.waluszewski@fek.uu.se


Text: Alexandra Waluszewski


 
Kommentera artikeln
Kommentarer
Namn
Länk till egen sajt/blogg
Kommentar
 
Mest lästa artiklar nu