Institutet för entreprenörskaps- och småföretagsforskning
– sprider kunskap om entreprenörskap, innovation och småföretag
citatVi bad Karl Lillrud, grundare och vd för Lizer Group, att berätta hur det går för företaget nu ett år efter att de deltog i Startup Open
Läs Jelenas inlägg på esbribloggen
Publicerad: 2007-03-21
Följande text ingick även i temat ”Socialt entreprenörskap” som publicerades i Entré nr 1, 2007:

Filantreprenörer i ropet

Entreprenörskap hör inte enbart hemma bland ekonomisidornas rubriker om ny teknik, skyhöga vinstmarginaler och fantasisummor i dollar. Entreprenörskap finns också i organisationer som inte drivs med vinst som primärt syfte, där i stället sociala värden toppar listan över mål och visioner.

Entreprenörskapsbegreppet håller på att breddas. Det handlar inte längre enbart om det traditionella företagandet. Kooperativt ägda företag som aldrig har gjort en krona i vinst, utan i stället låtit allt gå tillbaka till de anställda, kan vara entreprenöriella. Företag som gör vinst, men egentligen bryr sig mer om miljön eller rättvis handel, kan vara entreprenöriella. Ideella organisationer kan också vara entreprenöriella.

Det här så kallade sociala entreprenörerna, eller ”filantreprenörerna”, är i ropet. Inte minst sedan Muhammad Yunus fick Nobels fredspris 2006 för sin Grameen Bank. Ett svenskt exempel på ett socialt företag är Dem Collective som designar, tillverkar och säljer ekologiska kläder.

Det finns flera organisationer världen över som ägnar sig åt att främja och stödja det sociala entreprenörskapet på olika sätt. En av de äldsta, största och mest kända, är Ashoka, som grundades 1980 av Bill Drayton. En del menar att det var han som myntade begreppet ”socialt entreprenörskap”. Ett annat exempel är Sife, en global verksamhet som uppmuntrar studenter att ta ett socialt ansvar genom att driva egna entreprenöriella projekt i samhället.

Det finns numera forskningscentrum som ägnar sig enbart åt ämnet. Stanford University har ett centrum för social innovation. De ger också ut den akademiska tidskriften Stanford Social Innovation Review. Harvard Business School har något de kallar för Social Enterprise Initiative. Två andra forskningscentrum är Skoll Centre for Social Entrepreneurship vid University of Oxford och Case, Centre for the Advancement of Social Entrepreneurship, vid Duke University.

Det hålls regelbundna konferenser i socialt entreprenörskap. Bland annat anordnar Handelshögskolan i Köpenhamn 3rd International Social Entrepreneurship Research Conference under sommaren 2007.

Andra spelregler
Det börjar också komma avhandlingar på området. Malin Gawell disputerade i januari 2007 på en avhandling om entreprenörskap i civilsamhället (www.esbri.se/artikel_visa.asp?id=586).

- Det ryms flera olika spår inom begreppet socialt entreprenörskap. Ett handlar helt enkelt om företagande inom sociala verksamhetsområden, som till exempel vård och omsorg. De fungerar och agerar utifrån företagsekonomiska utgångspunkter och gör rena företagsekonomiska prioriteringar, säger filosofie doktor Malin Gawell.

Hon ser ett möjligt problem med en del av dessa företag.

- Vissa gör det här för en god sak, andra bara för pengarna. De anammar ett företagstänk och tänker inte på att det kan vara annorlunda att arbeta med till exempel hemlösa. Det räcker inte med kunskap om hur man driver företag, man kanske också måste kunna lite om socialt arbete. Det här bortser man ibland ifrån i forskningen om socialt entreprenörskap.

Ett andra spår i det som Gawell kallar socialt entreprenörskap är den kooperativa sfären. Här försöker man blanda en social företeelse med företagande. Det ligger i gränslandet mellan företagande, ekonomi och sociala frågor.

- Kooperationen har en lång tradition i Sverige. Vi brukar ofta tänka på stora jättar som Coop och LRF. Ändå finns inte kooperationen som egen företagsform i Sverige, som den gör i många andra länder. Kooperativen i Sverige drivs oftast som ekonomiska föreningar eller aktiebolag.

- Men det finns också mindre kooperativ, som till exempel föräldrakooperativ och friskolor. De är helt enkelt medarbetarägda småföretag, men som inte drivs främst utifrån ett affärsperspektiv.

Gawell menar att det finns kulturskillnader mellan ”vanliga” företag och kooperativ. Och det finns även kulturskillnader till nästa sfär som hon relaterar till socialt entreprenörskap: den ideella sektorn eller det civila samhället.

Folkrörelser och globala giganter
Inom den ideella sektorn finns många olika typer av organisationer. I Sverige har vi till exempel nykterhetsrörelsen som rymmer allt från inkomstbringande aktiebolag till politisk lobbying och folkhögskolor. En del ideella organisationer är i dag multinationella, som Röda Korset.

- Men Röda Korset började också en gång som en ny, liten organisation. Det är ett bra exempel på entreprenörskap. Och det kommer hela tiden upp nya sådana här organisationer och rörelser, exempelvis Ecpat, som arbetar mot sexuellt utnyttjande av barn. Ecpat sprang ur Rädda Barnen och är alltså en sorts avknoppning, precis som i företagsvärlden.

Forskning om den ideella sektorn har vuxit fram sedan 1960-talet och samlar akademiker från bland annat statsvetenskap, sociologi och organisationsteori. Under det senaste decenniet har även managementforskare och entreprenörskapsteorin kommit in i bilden.

- Även om begreppet socialt entreprenörskap är relativt nytt inom forskningen har diskussionerna funnits under hela 1990-talet i den anglosaxiska världen. Men både inom den ideella sektorn och inom kooperationen har man relaterat till entreprenörskap, utan att kombinera det med ”socialt”. Det kombinerade begreppet socialt entreprenörskap verkar snarare företräda en relativt specifik variant av företagande i gränsområdet mot andra sfärer.

Det är dock angeläget, menar Gawell, att inte bara låta det nya begreppet kolonisera gränslandet mellan sfärerna i samhället. Hon vill istället se en breddning av entreprenörskap till att omfatta alla sektorer i samhället.

Även begreppet socialt entreprenörskap bör användas i vid mening med fokus på innehåll och handling, snarare än på organisatoriska former, anser hon.

- Det finns många olika organisationer som tänker på olika sätt i gränslandet. Det viktiga borde vara att lära av varandra för att gemensamt kunna bidra till allas vår framtid. Då öppnas verkligen dörrarna för att se entreprenörskap, inte bara som en del av ekonomin utan som en del i samhället, säger Malin Gawell.

Nobelpris till social entreprenör
Ett annat spår som ibland placeras under begreppet socialt entreprenörskap är CSR, Corporate Social Responsibility - alltså företags sociala ansvarstagande.

Vid Göteborgs universitet finns Centre for Business in Society, CBiS, där man bland annat forskar om socialt företagande och CSR. En av forskarna där heter Karl Palmås. Han har hållit på i ungefär fem år med de här frågorna och menar att ämnet har fått ökad fokus under den tiden.

- Det känns som att vi har kommit igenom det första motståndet mot den här typen av entreprenörskap. Att nobelpriset gick till en social entreprenör är ett påtagligt exempel som betydde mycket världen över. Ett annat exempel är att det tas upp i debattartiklar. Bland annat skrev styrelseproffset Bo Ekman att ”sociala företag kommer att rädda världen”, säger filosofie doktor Karl Palmås.

Palmås använder sig av den angloamerikanska definitionen. Enligt den handlar socialt entreprenörskap om organisationer som har startats för ett socialt syfte. Detta syfte uppnås genom att köpa och sälja varor och tjänster, snarare än att söka stöd på olika håll. De här företagen skiljer sig alltså från traditionella ideella organisationer. De skiljer sig också från traditionella företag: dels genom sina sociala mål, dels genom att de ofta satsar på en mer demokratisk styrning.

- Det är ganska godtyckligt om ett företag tillför social nytta eller inte. Sedan finns också en diskussion om hur icke-vinstutdelande man måste vara för att få räknas som ett socialt företag. Jag tror att man ska akta sig för att specificera för hårt. Det är bara skönt om vi inte hamnar i det gamla tillrättalagda. Vi kan låta det flyta lite.

Ett annat problem är vilka företagsformer som ska tillämpas. En del sociala företag är aktiebolag som inte delar ut någon vinst, andra är ekonomiska föreningar. Det finns också förslag på att införa nya former för socialt företagande, som till exempel aktiebolag med begränsad utdelning.

- Tanken är väl att en speciell företagsform ska ge legitimitet till de sociala företagen. Men det här kan man ju egentligen lika gärna göra inom ett vanligt aktiebolag, det är bara att bestämma sig för det.

Palmås menar att begreppet socialt entreprenörskap har fått en något missvisande klang i Sverige, delvis på grund av översättningen från engelskan.

- I Sverige är socialt entreprenörskap en ganska kontroversiell term. Allt som handlar om ”social” på engelska blir lite fel när det översätts rakt av till svenska. Det har en annan klang på svenska än på engelska. Man borde kanske använda begreppet samhällsentreprenörskap i stället.

I Sverige räknas allt som inte är traditionellt företagande, eller tillhör den offentliga sektorn, till den så kallade tredje sektorn. Karl Palmås pratar i stället om en fjärde sektor, där den här typen av sociala hybridorganisationer ingår.

Han menar att det i Sverige ofta är oklart om man diskuterar om sociala företag enligt den angloamerikanska definitionen, eller om man syftar på ett bredare begrepp som innefattar hela den sociala ekonomin.

Radikal omstöpning
Palmås är också orolig för att sociala företag får en alltför snäv betydelse och likställs med kooperativ som i första hand syftar till att ge arbete till personer som står långt ifrån arbetsmarknaden.

- Det är bra att de kooperativa företagen finns, men vi får inte låta dem lägga beslag på begreppet socialt företagande. Då missar man de affärsdrivande sociala företagen som står för en större utmaning gentemot den gamla traditionella ekonomin, och som i förlängningen kan leda till en radikal omstöpning av hur demokratiska och ekonomiska processer fungerar.

Trots den ökade uppmärksamheten är socialt entreprenörskap fortfarande inte helt rumsrent inom den företagsekonomiska forskningen, menar Palmås. En anledning är att traditionell managementteori bygger på en uppdelning av ekonomin i näringslivet, det offentliga och den tredje sektorn.

- De nya sociala företagen, som inte passar in i någon av dessa sektorer, håller på att bryta ner den traditionella bilden. Man skulle kunna säga att den här typen av företag är queer, i den meningen att de visar på något subversivt. Det behövs fler företag i mellanrummet mellan privat, offentligt och ideellt.

Vinst och samhällsansvar
Daniel Hjorth är professor i entreprenörskap och innovationsstyrning vid Handelshögskolan i Köpenhamn. Även han är inne på att företagen inte kan separeras från resten av samhället. Han menar att socialt entreprenörskap kan fungera som en ingång till diskussioner om vilken roll företag ska ha i samhället. Är de bara ansvariga för sin egen vinst, eller har de ett större samhällsansvar?

- Alla företag är sociala i den meningen att de är sociala, etiska och politiska aktörer, likaväl som ekonomiska. Alla försök att avskärma sig och säga ”vi är enbart en ekonomisk aktör” blir ganska snabbt omöjliga. Det går inte att separera företag från samhället. Det blir lite som militärer som säger att de bara följer order när de skjuter någon, säger Daniel Hjorth.

Socialt entreprenörskap kan, enligt Hjorth, förstås på två sätt. Först i den betydelsen att inget entreprenörskap är individuellt. Begreppet understryker att det alltid handlar om kollektiva processer när man ska realisera en idé eller få igång en organisation. Den andra betydelsen är att det handlar om en samhällsskapande process.

- Att entreprenörskap är samhällsskapande bygger på föreställningen att vi hela tiden har som uppdrag att skapa samhället. Om vi inte gör det faller vi tillbaka i vad jag brukar kalla ett ”särhälle”. Socialt entreprenörskap är de processer som drivs av möjligheten att etablera ett samhälle.

Han menar att vi bör se på entreprenörskapet som en metod för att få något gjort. Metoden kan användas till mer än att enbart starta företag eller utveckla en produkt - till exempel till att dra igång en social verksamhet, som tidningen Situation Stockholm. Det är inget traditionellt företag, men man har använt sig av den positiva energin i entreprenörskapet för att få en verksamhet på plats.

- Entreprenörskap kan användas till andra syften än de rent ekonomiska. I såväl socialt som traditionellt entreprenörskap handlar det om att ett nytt värde skapas för en användare. När det gäller Situation Stockholm handlar värdet dels om att ge en inkomst till en bostadslös, dels om att skapa en plattform för att möta andra medborgare. Det blir alltså ett sätt att hålla denne kvar i samhället - en samhällsbyggande åtgärd. Entreprenörskapet använder här de glipor som särhället innefattar och skapar lösningar som har samhälle som värde.

I traditionella företag dominerar ekonomin fullständigt och har monopol på att bestämma vad som är rationellt. Inom det sociala entreprenörskapet har ekonomin inte sista ordet. Även andra saker, som sociala, kulturella och etiska argument, får ligga till grunden för beslut, och bestämma vad som är rationellt.

- Det här märks ofta i medierna. Så fort ett företag har tagit ett ”okonventionellt” beslut, handlar det om något annat än ekonomi. Det är en intressant aspekt: man blir okonventionell eller irrationell så fort man fattar beslut på andra grunder än de rent ekonomiska.

Hjorth skulle inte ha något emot att alla företag beskrev sig som sociala. Det skulle ställa högre förväntanskrav som i sig skulle omöjliggöra att företagen isolerar sig från samhället och bara koncentrerar sig på sin vinst.

- Risken är att det går inflation i begreppet. De som säger att de är sociala företag, ska också uppfylla kraven.

- Det handlar absolut inte om någon kritik mot företag som gör vinst. Tvärtom: ju mer vinst, desto bättre - generellt sett. Däremot ska inte vinsten enbart ses som en pott för ägarna att dela på. Jag vill placera in vinsten, precis som företagen, i en bredare samhällssyn. Och det finns ju många goda exempel där företag använder en del av sin vinst för att starta gymnasieskolor eller sponsra forskning.

Daniel Hjorth är aktuell som en av redaktörerna till den tredje Movementsboken (http://www.esbri.se/artikel_visa.asp?id=587). Han är även på gång med boken Publikt Entreprenörskap, som kommer ut under våren 2007. Tanken med begreppet ”publikt entreprenörskap” är att komma bort från det angloamerikanskt dominerade ”socialt entreprenörskap”.

- Vi har använt medborgaren som utgångspunkt för att göra något, snarare än företaget. Det publika entreprenörskapet har blivit ett sätt att fylla en funktion som samhället tidigare tog hand om. En medborgare som känner ansvar och vill göra något går in i ett entreprenörskap och skapar förutsättningar för att lösa olika samhälleliga problem. Entreprenörskap är en naturlig modell för att driva de här projekten och få dem finansierade.

Inom alla sektorer
Gemma Donnelly-Cox är föreståndare för Centre for Nonprofit Management vid Trinity College, University of Dublin, Irland. Hon forskar främst om ideella organisationer och har alltid varit intresserad av hur organisationer startar, växer och utvecklas. Hon har bland annat utvecklat en MBA-kurs i socialt entreprenörskap.

- En del hävdar att socialt entreprenörskap är något helt annorlunda. Att det finns något speciellt som gör att man bara kan tänka på det här i den ideella sektorn. Att det är något som varken den privata eller den offentliga sektorn klarar av, eller vill göra. Eller att sociala entreprenörer skulle vara individer som känner att de bara kan agera inom den tredje sektorn, säger Gemma Donnelly-Cox.

Det här synsättet är för snävt, menar hon. Sociala entreprenörer finns inom alla sektorer: den privata, den offentliga och den ideella - de ser bara lite olika ut.

- Jag har valt att fokusera på den ideella sektorn, men det är inget ideologiskt val, det är helt enkelt det jag är intresserad av.

För Donnelly-Cox handlar entreprenörskap i den ideella sektorn, precis som i andra sektorer, om att fokusera på nya saker, och göra saker på ett nytt sätt. Det kan vara att starta en inkomstbringande del av en annars helt ideell organisation. Alltså att man till viss del är beroende av bidrag från till exempel medlemmar, men kompletterar detta med en affärsdrivande verksamhet. Fler och fler ideella organisationer fungerar på det sättet, menar hon.

- Hur man ska finansiera sig är ju ett stort problem för hela den ideella sektorn. Därför har också en stor del av diskussionen inom socialt entreprenörskap handlat om hur man skapar hållbara affärsmodeller för ideella organisationer.

Vad är då skillnaden mellan en ”vanlig” ideell organisation och en som kan sägas syssla med socialt entreprenörskap? Donnelly-Cox menar att det är en svår fråga, men att en skillnad nog är just hållbarhetstanken - att organisationen ska vara mer självgående.

- Det är på samma sätt som inom den traditionella entreprenörskapsforskningen. Det är inte alltid helt självklart vad som är entreprenörskap och vad som är ”vanligt” företagande. Dessutom finns det många olika definitioner. Men om begreppet socialt entreprenörskap kan få de här organisationerna att tänka mer på resurser och effektivitet är det bara bra, säger Gemma Donnelly-Cox.

Hon hänvisar också till en ny artikel av Gregory Dees i boken Research on Social Entrepreneurship: Understanding and Contributing to an Emerging Field (Arnova, 2006). I den pekar han på några av problemen med begreppet socialt entreprenörskap och menar att det varken finns några renodlade ideella organisationer eller några renodlade affärsorganisationer. Det finns bara hybrider. Alltså kan vi lika gärna strunta i den här sektorsuppdelningen.

Här finns en artikel om Malin Gawells avhandling
Här finns en artikel om nya Movementsboken
Här finns lästips om socialt entreprenörskap


Text: Jonas Gustafsson


 
Kommentera artikeln
Kommentarer
Namn
Länk till egen sajt/blogg
Kommentar
 
Mest lästa artiklar nu