Institutet för entreprenörskaps- och småföretagsforskning
– sprider kunskap om entreprenörskap, innovation och småföretag
citatFöretagande som metod för fattigdomsbekämpning? Årets andra nummer av Entré ligger i tryckpressen.
Läs Anna-Karins inlägg på esbribloggen
Publicerad: 2010-03-26
Följande text publicerades även under vinjetten ”Åsikten” i Entré nr 1, 2010:

Den svenska paradoxen är ingen paradox

Den svenska paradoxen är ingen paradox
Det har i den svenska forsknings- och innovationsdebatten under de senaste åren ofta diskuterats vad som ligger bakom den så kallade svenska paradoxen. Sverige rankas högt i internationella jämförelser som mäter forskning, konkurrenskraft och innovation. Samtidigt har vi bara till en del lyckats kompensera för den utslagning av företag som skedde under 1990-talskrisen, och dagens finanskris har slagit hårt mot Sverige genom vårt exportberoende.

Paradoxen skulle alltså ligga i att Sverige satsar mycket på forskning och innovation, men att vi borde få ut mer i form av jobb, tillväxt och exportinkomster. Detta är dock en paradox enbart om man har föreställningen att varje krona som satsas på forskning i Sverige, oavsett inriktning, automatiskt bidrar till ekonomisk utveckling – och gör det just i Sverige. I en globaliserad värld finns det få skäl att tro att så blir fallet.

Frontpositionen beror främst på storföretagens FoU-satsningar i Sverige. Storföretagen ingår i globaliserade värdekedjor, och det är inte självklart att FoU i Sverige ger jobb just i Sverige. De höga FoU-siffrorna har delvis historiska skäl, men kan ändras snabbt. Mer än 40 procent av industrins FoU ligger i företag med huvudkontoret utanför Sverige.

Få nya, små och medelstora företag utvecklas till storföretag. Sverige har relativt få snabbväxande företag, låg tillväxt bland nya företag och ett stort beroende av de stora internationella företagen. Detta är oroande eftersom det främst är i småföretagen som sysselsättningen kan öka.

Så långt stämmer paradoxdebatten alltså väl med den svenska verkligheten. Att det svenska forsknings- och innovationssystemet dessutom är väldigt spretigt med en rad olika, och inte tillräckligt samkoordinerade, aktörer försvårar situationen ytterligare.

Den absoluta majoriteten av statens pengar satsas på inomvetenskaplig forskning på universitet och högskolor – antingen direkt som fakultetsmedel eller indirekt via Vetenskapsrådet. Investeringarna i behovsmotiverad forskning och innovation i Sverige är däremot mycket begränsade. I det statliga forskningssystemet är det bara Vinnova och Energimyndigheten som har uttalade krav på sig att satsa på nyttiggörande av forskningen. Och bara cirka sex procent av statens forskningssatsningar går till detta, jämfört med cirka 25 procent i mitten av 1980-talet.

Denna svenska obalans saknar mer eller mindre jämförelse om vi tittar på omvärlden. Tillväxt får vi först när vi har ett svenskt system där forskningen också skapar nya företag, konkreta produkter och förbättrade tjänster.

Den svenska paradoxen är alltså egentligen inte så paradoxal. Vi måste bara hitta en bättre balans i hur pengarna fördelas. Sverige måste självklart göra fortsatta satsningar på vetenskaplig excellens. Men vill vi också ha tillväxt, så måste en allt större del av satsningarna gå till innovationer.

Vi behöver satsa på behovsmotiverad forskning och innovation – inte bara för att få igång ekonomin och ersätta de verksamheter som har slagits ut under krisen. OECD:s innovationsstrategi pekar på ett antal samhällsutmaningar som kommer att kräva innovativa lösningar. Dessa kräver också riktade insatser.

Om Charlotte Brogren
Charlotte Brogren tillträdde som generaldirektör för Vinnova 1 september 2009. Innan dess var hon utvecklingschef på ABB Robotics. Hon är teknologie doktor i kemiteknik. Du når henne på charlotte.brogren@vinnova.se


Text: Charlotte Brogren


 
Kommentarer (13 st)
Kommentarer
25 jun 2012, 23:41
Av Bo Lennernäs
Hej igen

Jag lade in min mail på platsen för websida ovan och det länkar till "webfiske", dvs TELIA kommer upp....

Min mail är (utan TELIA webfiske :-)

bo.lennernas@telia.com
25 jun 2012, 23:40
Av Bo Lennernäs, webbsida
25/6-2012

Jag har sparat denna länk ty när jag en gång läste denna förstod jag hur vansinnigt fel Brogen och VINNOVA var ute. Hon var som historien om norrmannen som hörde på radion att en "galning kör på fel sida motorvägen", medan han själv sade:

-Vadå en - alla kör ju fel !

Därför är det NU intressant att i VINNOVAS egen skrift "Därför behöver Sverige en ny innovationspolitik"

http://www.vinnova.se/sv/Aktuellt--publicerat/Publikationer/Produkter/Darfor-behover-Sverige-en-innovationspolitik/

JA, då är det helt plötsligt OK att som övriga världen konstatera att det finns en paradox och att den måste åtgärdas.

Sent skola syndaren vakna - men bättre sent än aldrig. Vi har mycket att ta igen. Vi har förlorat "Nobelindustrin" och skjutit paradgrenen Medtech i sank..... Vi är inte alls flitigt citerade som det antyds i artikeln, men skogs och gruvnäringen håller oss kvar hyfsat.

Det konstiga är att det är just dessa två grenar som har kvar instituten - dvs lagret mellan näringsliv och universitet.

Ringer en klocka ... någon?
13 maj 2010, 12:51
Av Lars Cornell
Du påstår, att "en genuin innovatör och tillika entreprenör ... tar sig alltid fram." Underförstått, de behöver således inget extra stöd. Tidigare sa du att det är just sådana som skall ha allt stöd.
Din tanke är virrig.

Den fortfarande obesvarade frågan lyder:
- Skall Vinnova stödja uppfinningar (VAD) med stor marknadspotential så att goda team kan skapas för att utveckla dem?
- Eller skall Vinnova stödja redan befintliga team (VEM) så att de skall kunna hitta på något som ännu inte finns?

Under alla omständigheter är det en dålig situation där Vinnova säger en sak i utlysningarna (objektorienterat) men bedömer på det omvända sättet (subjektorienterat).
.
9 maj 2010, 21:11
Av Leif Näslund
Vad trött jag blir Lars. Att du inte vill fortsätta dialogen med mig ser jag som befriande. Hoppas också att du inte fortsätter med vidare kommentarer - relaterat till detta blogginlägg från Charlotte.

Mina Kommentarer har inte varit riktade mot dig Lars. Utan som en motvikt - riktat till eventuella läsare av dina kommentarer. Att din orala svada med tilläggande referenser till allehanda personliga kontakter (som inte kan verifieras) och mängder av andra skriftliga referenser (som ingen orkar/har tid att kolla), kan uppfattas som om du skulle sitta på en entydig sanning. Någon kan ju tro på det. Det finns ju ingen entydig objektiv sanning - bara olika subjektiva synpunkter som (i bästa fall) kan innehålla en delmängd av en eventuell sanning. Vi tycker alla - mer eller mindre utifrån professionella kunskaper och erfarenheter.

Jag befinner mig (professionellt) i den absoluta smältdegeln av den här problematiken. Följer noga vad som händer - och är en av många spelare som agerar på den nationella och internationella marknaden. Men som alltid. Desto mer man vet och får erfarenhet och inblick i den praktiska verklighetens förutsättningar och dess inneboende problematik, desto mer ödmjuk blir man. Men inte du. Och det är det jag kritiserar dig för. Du är för ytlig och oreflekterad.

En genuin innovatör och tillika entreprenör -med förmåga till flexibilitet tar sig alltid fram. Oavsett om det finns "bidragsorgan" nationellt eller internationellt. Är någonting riktigt bra så finns det oftast tillräckligt många - privata eller statliga "bidragssytem - som kan skjuta till pengar i utvecklingsfasen. Jag skulle t.o.m vilja säga att (i många fall) är just ett statligt stöd att betrakta som en förmån - som utnyttjas just som ett sådant (av vissa).

Ditt snack om planekonomisk kultur ser jag just som som ett exempel på din bristande tankemässig förmåga till nyanser.

..//Lef













28 apr 2010, 04:44
Av Lars Cornell

Leif !

Om det är så bra som du anser så finns inga problem och Den Svenska Paradoxen existerar inte trots att många forskare anser det.

- Har du läst Sveriges UppfinnarFörenings debatter och remisser?
- Har du varit med på något av SUF's, IVA's och ESTRAD's möten och lyssnat på uppfinnare?
- Har du pratat med uppfinnare som inte är universitetsnära eller redan verksamma i företag?
- Har du noterat, att Vinnova stöder Innovationsystem. Men att nybilda skräddarsydda förändringsbara team för att utveckla redan gjorda uppfinningar faller utanför ramen för stödverksamheten.
- Har du läst Lisa Svenssons doktorsavhandling? "Statens innovationspolicys hindrar idéerna de ska främja. Det konstaterar Lisa Emelia Svensson i sin avhandling som belyser statens tillväxt- och innovationspolitiska åtgärder. Trots handlingsprogram med goda intentioner, leder detaljstyrningen till att många idéer aldrig kommer fram."
- Har du läst vad IVA's VD Björn O. Nilsson anser? "Vi behöver prioritera statens forskningssatsningar efter företagens behov."

Du skriver om "dumskallar" och det vill jag inte kommentera. Men Vinnova och dess personal har planekonomisk kompetens och kultur. Det behövs inte många minuters samtal med tjänstemännen där för att konstatera det. Så skall det vara när man fördelar anslag till kunskapsorienterad forskning, jag har svårt att se att det kan ske på annat sätt.
Men på senare tid har Vinnova även fått i uppgift att svara för fördelning av behovsmotiverad FoU. Den borde vara Marknadsorienterad men är det inte. Planekonomisk och marknadsekonomisk kultur kan inte samsas inom samma väggar. Därför blir Vinnovas verksamhet med behovsorienterad FoU inte effektiv. Forskningen står i fokus, men förmågan att bedöma marknaden och att ta uppfinningar dit är mindre bra. Hur många av Vinnovas personal och konsulter har minst tio års global marknadskompetens? Hur många av dem behärskar the-long-tail-market?

Två chefstjänstemän har sagt till mig, att Vinnovas bidrag skall ses som en förmån. Det är planekonomi limmat i väggarna.

Du Leif påstår saker som jag inte sagt, du framför plattityder, du förlöjligar min förmåga att iaktta, tänka och dra slutsatser samt trettio års erfarenhet av internationell projektledning och marknadsföring. Därför avslutar jag nu dialogen med dig.

Lars Cornell

27 apr 2010, 13:50
Av Leif Näslund
Lars.

Du kommer sannolikt aldrig att få ett svar från Charlotte. Det skulle i så fall förvåna mig mycket. Av samma skäl som jag själv angav i min kommentar innan. Man orkar inte föra en dialog med en person där det redan från början står tämligen klart att det verkar saknas ett visst mått av självinsikt och förståelse för hur saker och ting hänger ihop. Det blir en hopplös dialog som riskerar att bli oändlig - till ingen nytta. Du slänger dig ständigt med lösryckta "referenser/hörsägen" och påståenden som inte har någon validitet eftersom det inte går att kolla upp - och därmed inte kan kommenteras. Så även i denna din senaste kommentar. Du påstår dig veta vad som är bra ansökningar, vad som "ger mest för pengarna" - och (underförstått) att alla idéer är bärkraftiga innovationer. Det här har du inte en susning om. Men värst är väl kanske att du gör dig till talesman för alla uppfinnare. Vad har du för mandat till det ?

Till er andra som ser er som uppfinnare eller innovativa idésprutor.

Vare sig Vinnova, Tillväxtverket, Almi, Innovatiobnsbron, kuvöser, affärsänglar, etc. är dumskallar. De har erfarenheter och insikt i vad som krävs för att lyckas. Och de brinner för att finna bra potentiella produkter/tjänster - och att möta upp med ett öppet sinnelag. Det är allas initiala utgångspunkt.

Men. De är inte en "socialtjänst" för behövande. Och betänk att de också möter mängder av hopplösa vildhjärnor och helt undermåliga idéer som aldrig skulle ha en chans att lyckas. Du möter ofta exempel på sådana i kommentarer på nätet - där de offentligt vill straffa "systemet" för att de blivit ratade.

Kundbehovet, unikiteten (dess skydd/kopierbarhet), skalbarheten (nationellt/internationellt), barriärer/svårigheter för att ta sig in på marknaden (inkl. befintliga konkurrenters vilja/ kraft och möjlighet att bemöta), affärsmodellen (att och hur mycket kunderna är beredda att betala och på vilket sätt och hur den ska säljas/distribueras - med realistiska kalkyler) är alltid i första fokus för deras bedömning.
Härutöver bedöms dina personliga förutsättningar att vidareutveckla och kunna exploatera idén på marknaden.

Den här bedömningen görs ju inte av byråkratiska skäl utan för att man jobbar med andras pengar (skattebetalarnas eller privata). Man har hela tiden som bakomliiggande parallellt mål "att minimera risk".

Desto mer du kan visa på hur du i förväg har minimerat risken innan du träffar någon, desto större chans har du att få pengar.

Nu har ju dessa nämnda statliga organ lite olika inriktning och regelvärk. Om bara de två/tre första kriterierna är uppfyllda kan man få en lite påse pengar för FOU eller för att ta fram en affärsplan. Som exempel.
24 apr 2010, 00:13
Av Lars Cornell
Leif Näslund påstår således, att man först måste ha kontrakt med medlemmarna i teamet innan man kan beviljas kapital till att betala teamets löner. Om man misslyckas med att skaffa kapital, dvs Vinnova säger nej till ansökan, vem skall då betala lön till det team som man kontrakterat?

Draken Richard Båge köper inte in sig om det inte följer med ett team. Men draken Mats Gabrielsson har gjort det. Och jag har den hårda vägen märkt, att Vinnovas personal tänker som Leif Näslund.

En tjänsteman på Vinnova sa, "en del söker om och om igen men de får inte en krona av oss." Det är både oärligt och ineffektivt att inte tala om vilka som är diskvalificerade att få Vinnovas stöd och varför hur bra ansökan i övrigt än är. En miljon till en uppfinnare som verkligen behöver kapitalet för att skaffa "ett generellt erfaret/kunnigt ledningsteam med förmåga till flexibilitet" (Leif Näslunds uttryck) och att ta uppfinningen till marknaden, ger oftast mer FoU för pengarna än samma summa till ett företag som redan har team och där miljonen bara blir en siffra i bokföringen.

Jag hoppas att du Charlotte Brogren verkligen svarar på de ställda frågorna som är viktiga för mig och Sveriges uppfinnare.
23 apr 2010, 15:21
Av Leif Näslund
Jag ska försöka förklara mig tydligare - och kort.

VEM/VILKA som ska vidareutveckla och kommersialisera en idé är alltid viktigare än idén i sig. Idéer finns det hur många som helst av (de flesta inte så speciellt bra). En idé (oavsett patenterad eller inte) kommer alltid att behöva förändras över tid - och det sker i dialog med potentiella och befintliga kunder, samt i samklang med hur konkurrensen och markndsförutsättningarna i övrig förändras. Ett gererellt erfaret/kunningt ledningsteam med förmåga till flexibilitet ska kunna klara det här. Finns inte detta team så faller idén direkt (oavsett hur bra den kan vara) - och man får inga pengar.

Finns redan det rätta teamet, en affärsmodell (hur man ska tjäna pengarna), en unikitet och skalbarhet i kionceptet - men inte pengar för att att gå vidare - är ett annat scenarium. Då kommer bedömningen av VAD lite mer i fokus.

Jag kommer inte att kommentera de Vinnova-exempel du nämnde. Av princip kommenterar jag aldrig något utifrån hörsägen. Det skulle kräva en djupare analys. De skrifter och böcker du angav av samma skäl.

Jag vill sätta mig på på några höga hästar. Men jag upplever inte att den här dialogen fruktbar att fortsätta. För mig är det för låg erfarenhetsnivå att utgå från - utifrån diona kommentarer. Jag har inte den tiden.
22 apr 2010, 04:16
Av Lars Cornell

Leif Näslund,

Du motsäger dig själv.
På sista raden skriver du: "Jag ser hellre att Vinnova gynnar något (=VAD) som kan ge påtaglig samhällsnytta (oavsett om det är ett befintligt företag eller inte)". Jag håller med dig om det, det är precis vad jag själv påstår.
Men tidigare skrev du: "Att VEM/VILKA faktiskt är viktigare än VAD". Hur skall du ha det?

Hönan och ägget, vilket kom först?
Menar du att Vinnova inte skall stödja en god idé med lovande marknad om idén inte ägs av någon som redan är så rik att han har råd att hålla ett vackert team? Så kan Drakar göra, men Vinnovas uppgift är annorlunda. Blir Vinnovas kapital bäst använt om Vinnova satsar på ägget (VAD) så att det kan utvecklas utan att ruttna bort i dödsdalen? Eller är det bättre att Vinnova satsar på hönan (VEM) med förhoppning om att den skall värpa. Akademiker lever ibland i en artificiell universitetsmiljö och vet visst inte om att tuppen är vackrast, men att den inte värper några ägg.

Nu ber jag dig Leif och Charlotte Brogren att svara på följande verklighetsnära fråga:
För ett par år sedan beviljade Vinnova en och en halv miljon kr till ett företag ägt av tjugo investerare som utan vidare kan resa miljarder. Nu två år senare går det inte att hitta produkten "mobil kommunikation med förskoleföräldrar" på marknaden. Förmodligen minskade Vinnovas kapital ägarnas förlust. Det är bra, men är det Vinnovas uppgift?
Samtidigt sade Vinnova nej till att stödja utveckling av den produkt (VAD) som beskrivs på www.wesee.eu/pom/basic.pdf . Om Vinnova hade stött den utvecklingen hade du Leif och en miljard PC-användare nu kunnat använda den produkten i era datorer vid sidan av Google och Facebook.

Tycker ni att Vinnova gjorde en riktig bedömning?

Det finns ett akademiskt tankesläpp som illustreras i en artikel i VinnovaNytt nr 4 år 2006 skriven av Jane Walerud. Hon ger där professorer och småföretagare rådet att anställa en "spoling". Ett bra råd, men hon glömmer bort att tala om var professorn och småföretagaren skall få den miljon från som spolingen kostar innan intäkterna tar fart.
Tågordningen anser jag bör vara:
/ marknad --> teknisk lösning + kapital --> team --> produkt --> intäkter
men du Leif och Vinnova tänker visst så här:
/ team + kapital --> uppfinning --> produkt --> marknad --> intäkter
Stämmer det?

Professor Magnus Klofsten har ungefär samma tankesläpp i sin bok Affärsplattformen där han beskriver åtta ”byggstenar”. Sid 62 i boken handlar om ”Kompensering” där Klofsten påstår att byggstenarna inte är utbytbara och inte kan kompensera varandras svagheter. Det är bevisligen fel. Åtminstone kan jag för kapital, byggsten 8:
- köpa kompetens, byggsten 5.
- utveckla produkten, byggsten 2.
- köpa marknad, byggsten 3.
Det är en farlig bok eftersom den förstärker Den Svenska mom22 Paradoxen.

Ring eller mejla mig gärna
lars#wesee.eu 0493-67074
Lars Cornell

19 apr 2010, 14:55
Av Leif Näslund
Tack för din bloggartikel Charlotte. Det är för få som ser/vågar spegla det faktum som du anger. Jag håller inte alls med Lars Cornells två svar
ovan ("hur länge har du varit på Vinnova - och när ska du fixa till det", rep. att "Vinnova ställer krav på att det ska finnas ett team").

För det första uppskattar jag att du som nyanställd vågar utmana den arm som ger dig lön. Att kräva att du ska ändra någonting i denna byråkrati 8som dessutom är hårt styrd politiskt) som "en quick fix" är absurt. För att inte säga naivt.

För mig är det sunt och självklart att Vinnova ska ställa krav på att det finns ett professionellt team som har förutsättningar att utveckla och kommersialisera idén/uppfinningen. Annars blir det att kasta pengar i direkt i sjön. Rätt management-team kan få en medioker affärsidé att blomstra. Fel team kan, på synnerligen kort tid, få en fantastisk idé elller befintligt blomstrande företag att totalt haverera. Att VEM/VILKA faktiskt är viktigare än VAD. Det här just i detta som är det stora problemet - att Lars och andra inte inser det.

Visst tror jag att Vinnova då och då kan gå fel (inte se marknadsmöjligheterna). Men för att vara krass. Jag upplever ofta att den enskilda uppfinnarens bedömning av såväl idéns unikitet och marknadsmöjligheterna är överskattad.

Så Lars. Redan i det första inlägget tappade jag förtroendet för vad som du sen skrev senare. I det andra inlägget befästes det för att du är för onyanserad. Mer gnäll - utifrån vad som inte kan bevisas.
Jag ser hellre att Vinnova gynnar något som kan ge påtaglig samhällsnytta (oavsett om det är ett befintligt företag eller inte).
11 apr 2010, 05:50
Av Lars Cornell, webbsida
Tack för kommentar. Du har varit på Vinnova i ett halvt år nu. Hur lång tid ytterligare behöver du för att avge svar på frågan ?
Hälsningar LC.
9 apr 2010, 10:43
Av Charlotte Brogren
Hej,

Tack för ditt inspel och kommentarer. Jag har varit på VINNOVA nu drygt sex månader - och vi har en process att titta över hur VINNOVA bäst använder sina medel för att främja innovation i Sverige.

Mvh Charlotte
8 apr 2010, 18:11
Av Lars Cornell, webbsida
Det diskuterats team kontra den ensamme entreprenören. När en uppfinning görs är uppfinnaren oftast ensam och han skall då tills vidare fungera som ensam entreprenör. För att Vinnova skall bevilja kapital till FoU måste man ha ett team. Men den informationen finns inte i utlysningstexten. Har kapitalet tagit slut så har man inget team och får då inte ansökningen om kapital till team för FoU beviljad. I stället går Vinnovas kapital till redan så välbärgade företag att de borde klara sin kapitalförsörjning själva, med idéer som ofta saknar marknad.

Tre situationer:
1 - Universitetsnära kretsar får en teknisk idé som inte alltid har någon marknad. Idén först således.
2 - Den ensamme uppfinnaren känner ett behov från marknaden. Där finns således marknaden först och idén senare.
3 - "Här finns det pengar att hämta, vad skall vi hitta på att söka om?" Kejsarens nya kläder således och det lyckas ofta.

Vinnovas utlysningar är objektorienterade dvs det är idén, VAD, som står i förgrunden. Men när man läser om Vinnovas verksamhet står innovationsystem, VEM, i förgrunden. På 20 Vinnova-sidor finns ordet uppfinning inte nämnt en enda gång. När Vinnova fördelar kapital blir det därför inte bästa idén med stor marknad som blir vinnare utan vackraste innovationsystemet. Kritiker påpekar, att Vinnova gynnar sk kelgrisar och kändisar. Det blir således ofta rena företagsstöd. Sådana företagsstöd är egentligen förbjudna, men med Kejsarens Nya Kläder som förevändning kan det slinka igenom.

På följande länk ser du ett omvänt exempel
-3xw.wesee.eu/pom/basic.pdf
Innovationshöjden är stor och marknaden är extremt stor. Men det saknas kapital till ett team och därför säger Vinnova nej.

Så ser den svenska mom 22 paradoxen ut. Hur tänker du åtgärda det Charlotte Brogren ?
Kommentera artikeln
Kommentarer
Namn
Länk till egen sajt/blogg
Kommentar
 
Mest lästa artiklar nu