Institutet för entreprenörskaps- och småföretagsforskning
– sprider kunskap om entreprenörskap, innovation och småföretag
citatUtmärkande för KIE-företag är att de i stor utsträckning är beroende av personal med hög utbildning
Läs Helenes inlägg på esbribloggen
Estradföreläsning 2001-12-12

Ungt ämne med djupa rötter

Ungt ämne med djupa rötterAldrig har väl så mycket forskningskompetens inom entreprenörskapsområdet samlats på samma scen, samtidigt.
Föreläsningsserien Estrads säsongsavslutning bjöd på ett ”smörgåsbord” av svenska professorer som drog stor publik, både i Stockholm och på de sex orter runt om i landet som den webbsändes till.
- Vi är gamla, men fältet är nytt, konstaterade Carin Holmquist och syftade på sig själv och sina fyra professorskollegor.



Höstterminens sista föreläsning skiljde sig en del från tidigare Estrad-föreläsningar. Hela fem föreläsare var på plats, men de höll sina anföranden korta för att istället lämna plats för diskussion och frågor från publiken. ESBRIs vd Magnus Aronsson agerade moderator och höll ordning på frågorna som strömmade in från dels Stockholmsdeltagarna och dels åhörarna i Borgholm, Borlänge, Falun, Halmstad, Karlstad och Skellefteå som följde föreläsningen på webben.

Ämnet för föreläsningen kretsade kring entreprenörskapsfältets framväxt. Professorerna talade, utifrån sina egna perspektiv och erfarenheter, om hur forskningsfältet utvecklats, var vi står i dag och vart forskningen är på väg. Professor Bengt Johannisson, Växjö universitet, har innehaft landets första entreprenörskapsprofessur sedan den inrättades 1989. I egenskap av ”ålderman” fick han inleda.

- En sak jag har upplevt som viktig under åren är att man som forskare behöver nya bilder, metaforer, för att förnya sin uppfattning av vad entreprenörskap är. För mig blir entreprenörskap mer och mer ”vardaglig företagsamhet”. Den företagsamhet som våra barn odlar oförstört och som skolan sedan lägger rabarber på, sa Bengt Johannisson.


Kampen om företagsamheten
Han konstaterade att en kamp pågår för att återskapa det entreprenöriella - vid grundskolor, gymnasium, universitet och högskolor - men var tveksam till hur framgångsrik denna kamp är. Den småföretagsutbildning han startade 1975 har han också varit med om att lägga ned.

- En annan spännande bild är synen på entreprenören. För mig har den skiftat från entreprenören som särpräglad hjälte till entreprenörskap som kollektiv handling. Entreprenören initierar förändringsprocessen, men poängen är att även motivera andra att delta.

Entreprenörskap skapas i spänningen mellan visioner och vardagsgnet. Och det är otroligt mycket mer vardagsgnet i entreprenörskap än vad man som forskare vill tro, menar Johannisson.

- En annan sak som intresserar mig mycket är den hatkärlek jag upplever mellan ämnena entreprenörskap och management. De inser att de är olika men de tvingas leva ihop, och ibland kan det vara riktigt kul till och med.


Tredelad kunskap
Bengt Johannisson delar in kunskapen om entreprenörskap i tre delar. För det första består kunskapen av vad forskare tror sig veta. För det andra av vad praktiker vet om entreprenörskap - men inte vågar använda. För det tredje, det han kallar den ”genuina kunskapen”: vad entreprenörer vet om sin praktik.

- Entreprenörskap är lärande för livet. För barn är lärande och entreprenörskap - i form av företagsamhet - samma sak: de tar initiativ, ansvar och leker tillsammans. För entreprenörer är det en livsform, och riktigt duktiga entreprenörer skapar nya livsformer i samhället. Kamprad gav boendet ett annat innehåll och Ford lärde oss använda bilen som en del av vårt naturliga varande. Den typen av entreprenörskap är underskattat jämfört med teknologiska innovationer.

Johannisson efterlyste nya grepp inom entreprenörskapsforskningen, som han menar kan bli lite intellektuell ibland. Entreprenörskap handlar om att i konkret handling skapa något nytt, och det kan även forskare ta fasta på. Ett sätt är aktionsforskning, det vill säga att tillsammans med andra skapa ny utveckling i samhället. Ett annat är iscensättande forskning. För att studera de entreprenöriella processerna initierade Bengt Johannisson ett entreprenöriellt projekt och studerade sig själv och sina medarbetare under tiden.

- Om vi forskare nu pratar så mycket om entreprenörskap är det ju inte precis fel att försöka vara lite entreprenöriella själva. Länka samman forskning, utbildning och samhällsdialog, verka i nätverk och värna för frihet i metodvalen, uppmanade Johannisson.


Entreprenörskapet måste konkretiseras
Nästa professor på Estraden blev Per Davidsson, Internationella Handelshögskolan i Jönköping. Han föreläste om vad han ansåg att entreprenörskap är - eller borde vara.

- Detta populära buzzword måste användas lite mer avgränsat och konkret. Entreprenörskap är ekonomisk verksamhet som är ny för marknaden. Det är inte nödvändigtvis förknippat med småföretag, och sånt som är nytt inom en organisation är inte nödvändigtvis entreprenörskap, menade Per Davidsson.

- Entreprenörskap gör att kunderna får något nytt att välja på, och det ger de existerande aktörerna på marknaden en anledning att skärpa till sig.


Imitation kan vara innovation
Höjden av kunskap inom företagsekonomin är fyrfältare, konstaterade Davidsson, och presenterade glatt ett par sådana modeller. En visade olika aktiviteter som var nya eller gamla för företaget respektive för marknaden.

- I enlighet med min syn på vad entreprenörskap är måste jag acceptera att marknadsexpansion är entreprenörskap. Även om verksamheten inte är ny för företaget är den ny för marknaden. Det är egentligen omöjligt att skilja på innovation och imitation: det som ser ut att vara innovation på en marknad kan i själva verket vara en imitation av vad någon annan gjort någon annanstans.

Nya produkter, affärskoncept och affärsmodeller är andra exempel på entreprenörskap enligt Per Davidssons mening. Intern omorganisering, övertagande, buy-outs och spin-offs är det däremot inte, även om det kan öka förutsättningarna för framtida entreprenörskap.

En annan fyrfältare visade entreprenörskap och utfall på olika nivåer. Utfallet på aktivitetsnivå, det vill säga från idé till affärsverksamhet, kan vara positivt eller negativt. Detsamma gäller för utfallet på samhällsnivå.

- Ofta tittar vi bara på vinnare och förlorare. Vinnare är de projekt som lyckas på aktivitetsnivån och som också bidrar till något positivt för samhället. Förlorare är de som misslyckas på såväl aktivitets- som samhällsnivå. Men det är också intressant att titta på katalysatorer: de fall där de första som lanserar ny verksamhet inte lyckas men där utfallet för ekonomin ändå är positivt.

En omsättning av företag är viktigt för den ekonomiska utvecklingen. Det behövs nya företag, men det krävs också att gamla lägger ner.

”Omfördelare” kallar Davidsson de företag som lyckas på mikronivå men inte bidrar till samhällsnyttan. Hans uppmaning är att inte lägga alltför stor vikt vid dem.

- Entreprenörskapsforskare tenderar att bli förälskade i studieobjektet, men entreprenörskap är inte alltid positivt på alla sätt och vis.

Per Davidsson förordar en specialisering inom entreprenörskapsforskningen för att den ska kunna lämna något bidrag vid sidan av resultaten från exempelvis sociologisk-, nationalekonomisk- och managementforskning. En möjlighet är att starta med den möjlighet eller idé kring vilken ett projekt eller ett företag växer fram. Denna aktivitet kan sedan följas över tiden och över byten av människor och organisationer.

- Entreprenörskapsforskning kan bedrivas på individ-, företags-, bransch-, regions- eller nationsnivå. Det viktiga är att den handlar om ny verksamhet, betonade Davidsson.

Björn Bjerke, innehavare av Leif Lundblads professur i entreprenörskap och småföretagande vid Stockholms universitet och gästprofessor vid Malmö högskola, tog över stafettpinnen. Han inledde med en historisk återblick.

- Det här med entreprenörskap har intresserat mig i tjugo år. Akademiskt sett kan ämnet relateras 300 år tillbaka i tiden, men det har inte funnits på den företagsekonomiska kartan mer än ett halvt århundrade.


Ny situation, nya villkor
Entreprenörskap förknippas historiskt sett med fyra egenskaper: risktagande, företagsbyggande, opportunism och innovationsbenägenhet. Detta är ett slags mentalt arv från nationalekonomin, konstaterade Bjerke. Även om det är tveksamt om vi verkligen lever i en ”ny” ekonomi i dag, kan man påstå att situationen, åtminstone delvis, är ny. Det ger andra vinklingar åt egenskaperna.

- Vi lever i ett risksamhälle där det är mer riskfyllt att inte göra något, än att hitta på någonting. Och entreprenörskap hittar vi inte bara hos företagare. Jag tycker att det är intressantare att kombinera opportunisten och innovatören, det är för mig en entreprenör.

- Entreprenören är en person som skapar någon slags ny användarnytta. Man kan vara hur idérik och uppfinningsrik och praktisk som helst, men entreprenör är man först när någon annan börjar använda det man hittat på.


Fyra huvudsakliga frågor
Björn Bjerke urskiljer i huvudsak fyra forskningsfrågor som studeras i dag. Den första handlar om entreprenöriella konsekvenser. Är entreprenörskap bra eller dåligt, leder det till nya jobb och var äger det rum? Den andra frågan behandlar entreprenörens tankar. Hur tänker dessa personer, har de någon speciell personlighet eller kognitiv förmåga? Den tredje behandlar entreprenöriella miljöer. Vilka miljöer gynnar entreprenörskap: nätverk, eget företag, befintliga företag? Slutligen är den fjärde frågan: Hur går den entreprenöriella processen till? Vilket är förloppet?

- Mitt intresse ligger i de två sista frågorna, och jag håller på med två olika projekt. I det ena tittar jag på entreprenöriella miljöer i regional mening, och försöker hitta en europeisk modell. I det andra projektet kopplar jag samman marknadsföring och entreprenörskap. En vanlig tumregel är att entreprenörer lyckas därför att de är duktiga på markandsföring. De misslyckas därför att de är dåliga på antingen finansiering eller management.

Björn Bjerke betonade vikten av att skilja på entreprenörskap och småföretagande.

- Att starta ett företag är alltid en entreprenöriell handling, men sedan upphör de flesta företag att vara entreprenöriella och övergår i stället i småföretagsekonomi. Entreprenörskap och småföretagande handlar om två olika typer av lärande. Först gäller det att lära sig nya saker, och sedan att lära sig att bli bättre på det man redan kan och därmed exploatera affärsidén.

Sveriges enda kvinnliga professor i entreprenörskap heter Carin Holmquist. Hon innehar Familjen Stefan Perssons donationsprofessur i entreprenörskap och affärsskapande vid Handelshögskolan i Stockholm. Eftersom hon, enligt egen utsago, är ”en lydig tant” pratade hon i tur och ordning om det som stod i inbjudan, nämligen entreprenörskapsforskningens framväxt, dagsläge och framtid.

- Det här är ett ungt ämne med lång bakgrundshistoria. I Sverige kom forskningen igång på 1970-talet, men våra rötter går tillbaka till nationalekonomin och 1930-talet. Schumpeter är en tidig referens som alla fortfarande använder. Husgudarna kommer främst från andra discipliner, sa Carin Holmquist.


Ett fält växer fram
Entreprenörskap är ett så kallat ”emerging field”, det vill säga under framväxt. Detta vållar huvudbry för några av hennes studenter.

- De håller på att bli tokiga på mig för att jag vägrar ge några fasta definitioner, och vägrar berätta exakt hur forskningsfältet ser ut. Men jag tycker att det är de svarta hålen i teoribildningen som är intressanta. Man ska inte ge ett nytt ämne en struktur det inte förtjänar.

De som är verksamma inom fältet har olika bakgrund - inom marknadsföring, organisation och redovisning exempelvis - och det gör entreprenörskapsforskningen eklektisk. Det blir lite som det faller sig, konstaterade Holmquist.

I Sverige började forskningen om entreprenörskap spira i Umeå där professor Dick Ramström var verksam. Han hade inspirerats i Storbritannien, men hans intresse föll inte den unga doktoranden Carin Holmquist i smaken.

- Jag minns att Dick gav oss en bok som vi fick läsa om vi också kommenterade den. När jag hittade mina anteckningar nyligen fann jag att jag fullständigt skurit ner boken i strimlor.

I Linköping fanns också tidiga spår av entreprenörskapsforskning. Fältet fick, liksom ett innovationsförlopp, spridning när nyckelforskare flyttade runt i landet. Forskningen började även influeras av psykologin.


God svensk forskningstradition
Dagens situation är att svensk forskning på området är välutvecklad. Vår forskning har hög status och vi står oss väl internationellt.

- Vi har en europeisk och en amerikansk tradition - samtidigt. Perspektiven förskjuts från individen till organisationen och kvalitativa studier samsas med kvantitativa.

Holmquist passade även på att sia lite om framtiden. Skärningspunkten mellan strategisk ledning och entreprenörskapsteori är intressant, menar hon. Det handlar bland annat om att se på hur organisationer blir förändringsbara, det vill säga entreprenöriella. Normativa studier av organisatoriska förutsättningar för bibehållet entreprenörskap är ytterligare ett viktigt
område.

- Jag tror att vi får se fler studier kring entreprenöriella processer: mitt i organisationens liv. Ofta stoppar man forskningen när företaget börjat växa, och återupptar den inte förrän det är dags för sonen att ta över. Men däremellan finns mycket intressant.

Ett annat framtidsscenario är att individen blir till ett medium medan processen hamnar i fokus. Bilden av entreprenören i centrum stämmer inte, menar Holmquist, utan det är processen och aktiviteterna som är intressanta.

Siste man ut på årets sista Estrad var professor Hans Landström, Lunds universitet. Ett av hans forskningsintressen är just entreprenörskapets doktrinhistoria, alltså hur fältet utvecklats, och han koncentrerade därför sitt inlägg kring detta. Landström drog paralleller från de organisationsteoretiska begreppen ”förnyelse” och ”förfining” till hur entreprenörskapsfältet
växt fram.

- En organisation är förmodligen som effektivast om man har en balans mellan förnyelse, att ta till vara impulser från nya medarbetare, och förfining, att raffinera den kunskap som redan finns. Jag funderar på om det inte är så entreprenörskapsfältet växt fram.


Smältdegel av discipliner
Liksom föregående talare betonade han forskningsfältets djupa rötter, liksom det faktum att de mest citerade verken hör hemma inom andra, ekonomiska och beteendevetenskapliga, discipliner.

- Kännetecknande är att forskningen utgått från respektive disciplins egna förutsättningar. Entreprenören står därför inte alltid i forskningens fokus, men kan användas som en delförklaring till något annat fenomen, sa Hans Landström.

Den tidiga forskningen utgick också från den metodologi som var kännetecknande för respektive disciplin. Under 1970- och 80-talen växte forskningen fram på allvar. Landström menar att framväxten kan relateras till den samhällsekonomiska och politiska utvecklingen. De stora systemen föll och frågorna fick ett växande politiskt intresse.

- Pionjärer som David Birch såg att de var de små företagen som stod för en stor andel av sysselsättningen i den amerikanska ekonomin. Zoltan Acs fann att det inte nödvändigtvis var de stora företagen som stod för innovationerna. Tillsammans med andra tidiga forskare öppnade de upp fältet och visade att det var både intressant och betydelsefullt för samhället.


Enskilda forskare präglade fältet
Därefter expanderade fältet kraftigt, men det har varit väldigt individualistiskt, menar Landström. Enskilda forskare har satt sin prägel på fältet, och det har förmodligen gjort det fragmenterat. Viktiga frågeställningar har kommit och gått. Inledningsvis präglades alltså fältet i hög grad av förnyelse, och det har det också kritiserats för. Men de senaste åren har detta förändrats.

- En grupp centrala forskare, exempelvis Arnold Cooper, David Storey och Ian MacMillan, har trätt fram. De har bedrivit en metodologiskt rigorös och solid forskning, och därmed satt fokus på de metodologiska frågorna.

- Vi har fortfarande många ”tillfälliga” forskare, det vill säga sådana som går in i fältet, gör en studie och sedan försvinner till ett annat fält. Men vi har också fått ett forskarsamhälle som betraktar sig som just entreprenörskapsforskare.


Skynda långsamt
Den amerikanska dominansen är stor, men detta är inte på något sätt unikt för entreprenörskapsområdet. Empiriskt baserad forskning av hög kvalitet produceras, och den publiceras i ledande vetenskapliga tidskrifter. En rad frågeställningar har inte kommit och gått utan tvärtom fördjupats, vilket genererat förfinade begrepp och metoder.

- Det jag ser framför mig är att vi ska kunna skapa den balans mellan förnyelse och förfining jag talade om inledningsvis. En balans mellan att acceptera nya impulser från nya forskare, men samtidigt förfina den kunskap vi redan har.

- Det ligger en fara i att alltför snabbt definiera fältet. Det gör att nya forskare måste acceptera fältets paradigm, och då missar vi den nya kunskap de kan bidra med, konstaterade Hans Landström.


Lokala förutsättningar viktiga
Efter att alla professorerna presenterat sina tankar, men innan glöggminglet tog vid, diskuterades det friskt. Den första frågan kom från Falun, och handlade om möjligheterna för privata entreprenörer att bidra till sektorn liv, hälsa och idrott, en sektor som vanligtvis finansieras genom offentliga och ideella medel. Bengt Johannisson, som suttit tyst längst, var ivrig att svara.

- Det här är en del av den framväxande upplevelseindustrin, och människor vill i ökad grad ha skräddarsydda produkter och tjänster. Det ger utrymme för en mångfald av småskalighet och ett brett entreprenörskap.

- Man måste även tänka på vad som finns lokalt. Är detta något som existerar, och finns det något att bygga på, undrade Per Davidsson.

Nästa fråga behandlade omvandlingen av den offentliga sektorn och möjligheterna till entreprenörskap inom den. Carin Holmquist nappade direkt.

- Inom FEM-programmet har vi ett antal projekt som handlar om detta. Resultaten visar att kvinnor som startar friskolor inte gör det i vinstsyfte, utan för att de inte får göra det de egentligen vill inom den offentliga sektorn. Men att starta eget när man varit i en kollektiv miljö, exempelvis sjukvården, är inte alltid så lätt. Den småskaliga formen kan upplevas som ensam, och man måste gå från att tänka på patienten i första hand, till att få verksamheten att gå runt.


Tvärvetenskaplighet skapar problem
I sina anföranden betonade de flesta av professorerna tvärvetenskaplighet och de fick därför frågan: vilka problem kan det medföra?

- Det är en viktig fråga. Entreprenörskap är till sin karaktär tvärvetenskaplig - det vore dumt att återuppfinna sociologi och psykologi. Och det är bra att en sociolog kan bedriva entreprenörskapsforskning under en begränsad tid och sedan återgå till andra sociologiska områden. Men samtidigt behöver vi även personer som är experter på just entreprenörskapsområdet, sa Per Davidsson.

- Det är viktigt att skilja på tvärvetenskap och flervetenskap, och jag tycker att du, Per, pratade om flervetenskap. Tvärvetenskaplighet är svårt och vi är inte där än. Problemet i dag är att vi är fokuserade på ett managementperspektiv, och jag skulle vilja se att fler forskningsfält skulle intressera sig för entreprenörskap som ett flervetenskapligt fält, sa Hans Landström.

- Entreprenörskap har ekonomiska effekter, men det bör förstås även ur andra vinklar: politiskt, kulturellt, geografiskt, konstnärligt, språkligt och så vidare. Mina kära kollegor får ursäkta, men jag tror jag lärt mig mer om entreprenörskap av konstnärer och kulturgeografer än av er, sa Björn Bjerke, ett inlägg som fick Bengt Johannisson att göra en ansats att resa sig och gå.


Idéer möter motstånd
En deltagare i publiken berättade om sina erfarenheter som entreprenör och som anställd i storföretag, och om det motstånd han mött när han kommit med nya idéer. Frågan löd: Vilken forskning finns på detta område?

- Om ungefär fyra år vet vi allt om detta, för då är en av mina doktorander färdig med sin avhandling, meddelade Carin Holmquist.

Det konstaterades att motstånd mot nya idéer utgör ett hinder inom vissa organisationer. Samtidigt kan motståndet ses något positivt och stärkande.

- En del av min iscensättande forskning innebar att försöka vara entreprenöriell inom min egen organisation, det vill säga universitetet. Det var något av det jobbigaste jag varit med om i hela mitt liv, erkände Bengt Johannisson.

- Det finns enorma motstånd och det kan vara bra för det gör att man mobiliserar. Samtidigt blir man väldigt bitter av att möta motstånd i sin egen organisation. Det enda man kan göra är att lämna organisationen, fortsatte han.


Avsaknad av entreprenörsmiljö
Isa Turan, Kista stadsdelsförvaltning, undrade om det i Sverige finns någon entreprenörskapsmiljö där olika kompetenser samlas, vilket skapar nya entreprenöriella perspektiv. Carin Holmquist tyckte sig se den mångfalden i Stockholm, medan Per Davidsson pekade på Gnosjö, Kista och en rad småmiljöer kring specifika teknologier.

- Visst finns det miljöer, men kanske inte några som är värda Silicon Valleys uppmärksamhet. Än, tillade han.

Från Borlänge kom en fråga om den entreprenöriella processen: Vad innebär den och kan den studeras på individnivå?

- Jag förordar att man först och främst inriktar sig på aktivitetsnivån eftersom ingen annan gör det. Sedan måste man också studera individnivån, annars missar man mycket av lärandet. Därefter bör man kombinera de två. Möjligheterna är nämligen inte lika för oss alla, det är individspecifikt vilka som finns för mig och vilka som finns för dig, sa Per Davidsson.

- Jag tror att man måste hitta andra - nya - sätt att studera dessa processer. Ett sätt är att följa aktiviteterna i realtid istället för att fråga folk vad de gjort tidigare, sa Hans Landström.


Klimatförändringar i Sverige
Gunvor Engström, Svenskt Näringsliv, hade en kort och koncis fråga till professorerna: Går det att använda era kunskaper till att öka entreprenörskapet i Sverige, och i så fall hur?

- Mycket av entreprenörskapsforskningen har varit policyorienterad, men det finns en fara i det. Jag tror att det ur policysynpunkt är viktigt att vi först får en solid kunskap att bygga policyn på. Det finns inget så praktiskt som en god teori, menade Hans Landström.

- Till skillnad från nationalekonomer, som ju anser att om vi bortser från verkligheten skulle vi kunna bygga en perfekt ekonomi, är vi entreprenörskapsforskare lite mer praktiskt orienterade. Jag tror att det faktum att ämnet etablerats har bidragit till det goda entreprenörsklimat vi har idag, sa Björn Bjerke.

- Om det vore direkt tillämpbart skulle vi vara företagare allihop, för då skulle vi sälja det. Däremot finns indirekta effekter av forskningen: att entreprenörskap uppmärksammas i media och hamnar i läroböcker gör att klimatet i landet förändras, sa Carin Holmquist.


Nedläggningar inte odelat negativa
Anders G Högmark, moderat riksdagsman och smålänning, efterlyste praktisk nytta av de forskningsinvesteringar som görs. Han undrade hur professorernas kunskap kunde tillämpas på exempelvis nedläggningen av gummifabriken i Gislaved, och är det någon skillnad på företagsnedläggningar i bruks- respektive entreprenörsmiljöer?

- Detta är en verklig utmaning för det mest entreprenöriella området i Sverige, nämligen Gnosjö. Att absorbera övertaligheten blir en prövning för dem. När gummiarbetarna ska omskolas till att jobba i småföretag, är det a och o att det görs i samarbete med de lokala företagen. Vi behöver inga fler beskäftiga invasioner av vare sig forskare eller politiker, menade Bengt Johannisson.

- Som akademiker har jag varit med om att hitta nya jobb till 4 000 man som förlorade jobbet i Landskrona. Det var den då största nordiska företagsnedläggningen och vi startade upp 100 nya företag. Då var jag inte professor i entreprenörskap, och jag måste erkänna att det kanske var därför det gick, sa Björn Bjerke.

- Ofta överdrivs det negativa. Att en massa jobb försvinner, betyder inte att kompetensen och resurserna som är förknippade med dem försvinner. Något positivt kan födas, även om timingen är olämplig, sa Per Davidsson.


Bevara barnens företagsamhet
En intressant fråga handlade om vad man utbildar till på universiteten och högskolornas entreprenörskapsutbildningar. Enligt Björn Bjerke gäller det att skapa ett forum för entreprenöriella processer, snarare än att lära ut tekniska färdigheter.

- Entreprenörskap handlar för mig om tre existentiella grundförutsättningar. För det första: att tycka något är fel. För det andra: att tro att det går att ändra på. För det tredje: att tro att jag kan ändra på det. När studenter med olika ålder, bakgrund och inställning blandas på en utbildning skapas förutsättningar för ett sådant förhållningssätt.

Hans Landström var lite mer tveksam till vad lärosätena kan tillföra.

- Jag kommer från ett mycket traditionsbundet undervisningssystem i Lund. Många universitet och högskolor har fempoängskurser i entreprenörskap, men entreprenörskap som förhållningssätt kräver betydligt längre processer än så. Problemet är att entreprenörskapet försvinner redan i grundskolan.

Bengt Johannisson hakade på Landströms resonemang.

- Barn förstörs inte bara i grundskolan, utan även på ekonomlinjens basår. Efter två år på ekonomutbildningen är de totalt körda i botten, de har inte en enda entreprenöriell talang kvar.

- Min käpphäst är att om traditionstyngda universitet lever upp till det de traditionellt står för, nämligen ”bred bildning och kritiskt förhållningssätt”, så har de uppnått två tredjedelar. Till detta måste sedan förändringsvilja och handlingskapacitet föras, sa Per Davidsson.

Carin Holmquist beklagade att det inte är tillåtet att släppa ner entreprenörskapsstudenterna i Thailand med 100 dollar på fickan, för att sedan återsamlas efter tre månader och se vilka som lyckats.

- Frågan är vad man gör istället? Man kan generera kreativitet genom att blanda olika typer av människor, men det är olika på olika skolor. För studenterna på Handels är alternativkostnaderna för att bli företagare alltför höga. Jag tror att det är viktigt att visa upp goda entreprenörsförebilder, sa hon.

- Vi måste också tänka på att det handlar om ett långt perspektiv. När barn är mellan nio och tolv år är de fortfarande företagsamma. Det gäller att hindra nedbrytningen där. Samtidigt vet vi att de flesta är i trettioårsåldern när de startar företag. Det tar alltså tjugo år från att vi hindrat nedbrytningen tills vi får en rejäl kull företagare, konstaterade Bengt Johannisson.


Overksamhet och barriärer hotar
En av de sista frågorna från Stockholmspubliken löd: Vilka är de fem största hoten för entreprenörskapet i det svenska samhället? Professorerna valde snabbt ut varsitt.

- Lärare på grundskolan, svarade Landström.

- Storskalighet, svarade Bjerke.

- Tron att alla kan bli entreprenörer, svarade Holmquist.

- Det som slår mig är ett statligt företag som hamrar ut budskapet att den största lyckan är att bli rik, och rik blir man genom att vinna på någon sorts spel, och pengarna används till att ligga overksam på en strand, svarade Davidsson.

- Det största hindret är den barriär som finns mellan praktiskt och formellt kunnande. Företagare och akademiker måste ha större ömsesidig respekt för varandra, svarade Johannisson.

Avslutningsvis gav Magnus Aronsson var och en av professorerna trettio sekunder att säga det de eventuellt missat att säga. Carin Holmquist började.

- Jag tänker på detta med institutioner. Sambandet mellan stora och små organisationer är ofta förbisett. Volvo i Umeå, där jag bor, har ett ganska utsatt läge och kan lätt bli ett nytt ”Gislavedsfall” i och med att de inte har några lokala underleverantörer. Detsamma gäller avknoppningar från offentlig sektor: det måste finnas ett samband och det har vi underskattat såväl empiriskt som forskningsmässigt.

- Jag tycker att vi entreprenörskapsforskare - genom vår mångfald - har vunnit en sådan insikt att det nu är dags att tydliggöra för managementforskarna att de har lika mycket att lära av oss som vi av dem, sa Bengt Johannisson.

- Jag vill förstärka det Bengt säger: jag tror att det är få länder som har den mångfalden bland sina entreprenörskapsforskare som vi har i Sverige, och forskningen är även av väldigt hög kvalitet, sa Hans Landström.

Björn Bjerke gladde sig åt att han valt att ägna sig åt ett sådant spännande och speciellt ämne som entreprenörskap.

- Forskning går normalt ut på att hitta mönster av olika slag. Här sysslar vi med ett ämne som i grunden handlar om att bryta mönster och hur fan forskar man på det? Det är det som är så kul.

Per Davidsson fick sista ordet och för honom hägrade uppenbarligen glöggen.

- Jag tycker att vi har hållit på tillräckligt länge nu...


För mer info: bjorn.bjerke@esbri.se, per.davidsson@ihh.hj.se, carin.holmquist@hhs.se, bengt.johannisson@ehv.vxu.se, hans.landstrom@fek.lu.se

Björn Bjerke och Carin Holmquist har porträtterats i ESBRIs tidning Entré, läs dessa artiklar här.

Per Davidssons OH-bilder hittar du här:”OH”
Hans Landströms OH-bilder hittar du här:”OH”


”Mingel” ”Mingel”
Svante Brunåker, Högskolan i Gävle, minglade med ESBRIs Malin Gawell. Annelie Karlsson Stider, Handelshögskolan i Stockholm, drack glögg med Gunvor Engström, Svenskt Näringsliv.


Text: Åse Karlén

 
Mest lästa artiklar nu