Institutet för entreprenörskaps- och småföretagsforskning
– sprider kunskap om entreprenörskap, innovation och småföretag
citatUtmärkande för KIE-företag är att de i stor utsträckning är beroende av personal med hög utbildning
Läs Helenes inlägg på esbribloggen
Estradföreläsning 2004-04-21

Osynlighet och segregering Gnosjömedaljens baksida

Det går knappt att prata om svenskt småföretagande utan att nämna Gnosjö. Ortens anda är både berömd och beundrad. Till april månads Estrad inbjöds två experter i ämnet. Caroline Wigren har studerat gnosjöandan på plats, och Katarina Pettersson har undersökt hur medierna skapar bilden av Gnosjö. Tillsammans bidrog de med nya perspektiv på småföretagsamhetens huvudstad.


Osynlighet och segregering Gnosjömedaljens baksidaFilosofie doktor Katarina Pettersson är verksam vid de kulturgeografiska institutionerna på Uppsala och Stockholms universitet. Ekonomie doktor Caroline Wigren är forskare vid Internationella Handelshögskolan i Jönköping. 2002 respektive 2003 la de fram sina doktorsavhandlingar som ur olika synvinklar betraktar Gnosjö och gnosjöandan. Under föreläsningen ”Gnosjös andra anda - nya perspektiv på en framgångsrik företagarort” 21 april 2004 fick Estradpubliken ta del av Pettersson och Wigrens viktigaste resultat. Katarina Pettersson inledde.

- Min avhandling har titeln ”Företagande män och osynliggjorda kvinnor”. Det är vad jag kommer att prata om i dag: bilden av Gnosjö ur ett könsperspektiv.

- Kulturgeografiskt - förvisso, men det var det här med kön, genus och feminism som var drivkraften i mitt avhandlingsarbete.

Pettersson betonade att hon inte menar det biologiska könet när hon talar om ”kön”, utan maktförhållandena som den sociala könskonstruktionen har upprättat.

Gnosjö förknippas med framgångsrik företagsamhet och ekonomisk tillväxt, låg arbetslöshet och en hårt arbetande befolkning. Katarina Pettersson konstaterade att dessa föreställningar är vitt spridda och etablerade i samhället.

- ”Gnosjöanda” har till och med blivit ett eget uppslagsord i Nationalencyklopedin.

Gnosjö har många fans
Gnosjös framgångar förklaras ofta av gnosjöbornas vilja att arbeta hårt och starta egna företag. De historiska rötterna och den utbredda frireligiositeten är andra faktorer som spelar in.

- Den positiva bilden skapas och förmedlas av en stor mängd olika aktörer: journalister, forskare, politiska debattörer och samhällsplanerare. Och eftersom föreställningarna är så väletablerade finns det många andra kommuner som också vill sola sig i Gnosjös glans.

Pettersson visade några exempel från sin avhandlings källmaterial. I pressklippen framhölls bland annat att Stockholm är ett Gnosjö i jätteformat, samt att Belganet, Bålsta och Osby aspirerar på titlarna ”Blekinges Gnosjö”, ”Upplands Gnosjö” respektive ”Skånes Gnosjö”.

- Att likna sig vid Gnosjö ger signaler om att platsen är lika lyckad och företagsam som originalet.

Men det finns också exempel på platser som saknar gnosjöanda. ”Mera Gnosjö behövs i Örebro län” och ”Gnosjöandan lyser med sin frånvaro” är två exempel på hur det kan låta när medierna vill illustrera mindre företagsamma bygder.

- Utifrån det könsperspektiv som jag har jobbat med ställer jag mig lite frågande till den positiva bilden som aktörerna sänder ut, sa Pettersson.

Uppslaget till sin avhandlingsstudie fick hon när hon kontrasterade dåvarande SAFs positiva bild av Gnosjö mot forskning om ”könskontrakt”.

- Min handledare Gunnel Forsberg studerade könskontrakt i Sverige. Studien gav en helt annan bild, och jag anade att kvinnorna i regionen hade fått betala ett högt pris för Gnosjös framgångar.

Kvinnor ett steg efter
Gunnel Forsberg fann att Gnosjö har ett mycket traditionellt könskontrakt med hög könssegregering på arbetsmarknaden, stort lönegap och få kvinnor involverade i kommunalpolitiken.

- Ur mötet mellan den extremt positiva och den ganska negativa bilden väcktes mitt intresse för att titta närmare på regionen. Kanske fanns det en baksida till framgången? En sida som blir tydlig först när man studerar Gnosjö ur ett könsperspektiv?

- Jag började söka litteratur och hittade en hel del forskning, tidningsartiklar och studier. Materialet i avhandlingen kom att bestå av ungefär 300 pressklipp och 50 studier om Gnosjö. Jag använde också några skrifter från Länsstyrelsen i Jönköpings län.

Katarina Petterssons första källa är från 1912, men tyngdpunkten i materialet ligger kring början av 2000-talet. Utifrån texterna har hon analyserat bilden av Gnosjö - inte orten i sig.

- Jag var överhuvudtaget inte i Gnosjö innan jag publicerade min avhandling, sa hon.

Berättelserna om Gnosjö bildar en tät väv; en så kallad diskurs. I dem anges en mängd faktorer som förklaringar till framgångarna, och dessa faktorer har Pettersson granskat.

- Jag frågade mig vilka föreställningar om manligt och kvinnligt, om män och kvinnor, som fanns i diskursen.

- I diskursbegreppet ingår också frågor om makt. Man kan exempelvis fråga sig varför vissa föreställningar dominerar eller varför de kvinnliga företagarna inte finns med i texterna.

I Katarina Petterssons avhandlingsarbete ingick frågor om vilka personer som lyfts fram och anses viktiga, och vilka personer som osynliggörs. Hon undersökte vilka aktiviteter och arbetsuppgifter som lyfts fram och blir centrala samt vilka som underordnas. Dessutom studerade hon vilka begrepp som används för att beteckna vad män, respektive kvinnor, sägs göra.

- Makten i diskursen skapar en slags olikhet mellan kategorierna man/manligt och kvinna/kvinnligt. Det som ses som kunskap om regionen har en maskulin slagsida, hävdade Pettersson.

- Det första man kommer att tänka på när man hör ordet ”Gnosjö” är ju företagare - att de är många och arbetsamma. Men trots att 33 procent av företagarna i Gnosjö är kvinnor, representeras företagare i bilden av Gnosjö som män. Sinnebilden av en företagare är en man i blåställ med en skiftnyckel i handen.

Företaget framför frun
Katarina Petterssons avhandling visar att män och mäns arbete lyfts fram som förklaringar till ortens framgångar. Män benämns ”företagare” medan kvinnor kallas ”medhjälpare”, ”företagarhustru” eller ”stöd”. I Svenska Dagbladet kunde man 3 oktober 1996 läsa följande: ”Gnosjöföretagaren älskar sitt företag mer än sin hustru och gillar att höra dunket från maskinerna. Han är delaktig i allt som händer inom sitt företag där han fungerar i olika roller - från VD till springpojke.”

- Det här är mitt favoritcitat! Företagaren framställs som en gift man och begreppet ”företagare” betyder, på ett till synes självklart sätt, en ”han”.

I flera fall fann Pettersson att träd ritats upp för att beskriva företags olika avknoppningar.

- I ett fall beskrev man 108 olika knoppar. Fyra kvinnor nämndes.

I många texter beskrivs hur företagen har gått i arv mellan olika generationer. Märkligt nog verkar de flesta generationerna ha bestått av enbart män. Det är åtminstone de som framhålls.

- Det pratas mycket om ”familjeföretagande” i Gnosjö, men oftast är det ändå en enskild man som ses som företagaren.

Trots att företagandet oftast handlar om lagarbete och nätverk verkar medierna gilla att lyfta fram ensamma män. Det blev tydligt när Katarina Pettersson ställde ett pressklipp om Wells Persson, mannen som flyttade tillbaka från USA och startade Gnosjöplast AB, mot en annan utsaga om samma företag. I den senare för Wells fru Lill Persson talan, och då framgår det att hon var företagare i allra högsta grad. Hon jobbade dag och natt i produktionen, svarade i telefon, skötte faktureringen och städade.

- I bilden av Gnosjö dyker det upp ett ”self-made-man”-ideal. Man ska ha startat sitt företag med två tomma händer. Företagandet är småskaligt, men med långsam och stadig tillväxt.

- Praktiska kunskaper betonas. Fysisk styrka är bättre än hög formell utbildning.

Pettersson har hittat flera förklaringar till varför män framhålls medan kvinnor görs osynliga. En är att det inte är nödvändigt att inkludera kvinnor för att ett resonemang ska betecknas som intressant kunskap. En annan förklaring är att etiketten ”företagare” har en maskulin prägel i medierna, i dagligt tal och bland entreprenörskapsforskare.

- Den generella bilden av ”företagaren” är en man i tillverkningsindustrin. I begreppet ”entreprenör” hör man tydligt en maskulin norm, annars skulle det ju ha kunnat heta ”entreprenös”.

- Företagare som är män kallas sällan ”manliga företagare” - den maskulina stämpeln tas för given.

Manlig norm
Uttrycket ”kvinnliga företagare” är dock vanligt förekommande. Enligt Katarina Pettersson bekräftar det begreppet den manliga normen genom att markera att en företagare som är kvinna avviker från den normala företagaren. Detta är en del i osynliggörandet.

- Osynliggörandet består också i att kvinnor som är företagare ses som något nytt. Detta trots att de har funnits i många hundra år.

- Kvinnor som är företagare tenderar att beskrivas i enlighet med ett antal myter: företaget är nytt, begränsat, och det finns inom frisörbranschen.

Pettersson sammanfattade sin del av föreläsningen genom att konstatera att kvinnorna i det framgångsrika Gnosjö verkar i det tysta. Deras bidrag till regionens ekonomiska utveckling har inte fått den uppmärksamhet de förtjänar.

- Jag tror att det är viktigt att ha kunskaper om både kvinnor och mäns företagande för att kunna se styrkor och problem. Om man inte använder ett könsperspektiv som problematiserar maktrelationerna missar man en möjlig förklaring till varför regionen har varit så framgångsrik. När man sedan försöker skapa Gnosjö på andra håll hamnar man kanske helt snett, sa Katarina Pettersson.

När hon hade levererat sin bild av Gnosjö tog Caroline Wigren vid. Även om Gnosjötemat går igen i hennes forskning har de båda forskarna helt skilda perspektiv och angreppssätt.

- Jag la fram min avhandling ett halvår efter Katarina. När jag läste hennes avhandling var det väldigt skönt att se att min kompletterade hennes. Jag drog en djup suck av lättnad, sa Caroline Wigren.

När Wigren kom till Jönköping hösten 1996 trodde hon att hon skulle forska om tjänstemarknadsföring. Ganska snabbt märkte hon dock att högskolan har en tydlig entreprenörskapsprofil. Genom en kompis som hade flyttat ihop med en företagare i Gnosjö fick hon inspiration att i stället börja forska om gnosjöandan.

- Jag insåg att jag var tvungen att flytta till Gnosjö, annars skulle jag inte ha kunnat komma åt relationerna och allt som hände där. Våren 1999 flyttade jag dit och bodde där ett år.

Även om Caroline Wigren inte har studerat mediebevakningen på samma sätt som Katarina Pettersson har de stött på liknande bilder. Klassikern verkar vara mannen som poserar i blåställ under en Gnosjöskylt, men dessutom visade Wigren ett par artiklar med frikyrkans roll i fokus.

Myten vs verkligheten
Gnosjö är regionen som växte mest under 1900-talet, som har en intressant struktur av familjeföretagande, sociala nätverk och mötesplatser. Ortens entreprenörsanda har blivit en förebild för hela landet. Men stämmer bilden av gnosjöandan med livet i Gnosjö? Den frågan utgjorde Caroline Wigrens röda tråd när hon återvände för att lägga avhandlingspusslet som Gnosjövistelsen innebar.

- Precis som Katarina sa associerar de flesta till nätverk, entreprenörskap och småföretagande när de hör ordet gnosjöanda. Bilden är framför allt skapad av våra forskare, inte minst professor Bengt Johannisson i Växjö. Han studerade gnosjöandan i slutet av 1970-talet och början av 1980-talet. Därefter har det skrivits om den i medierna och i populärvetenskapliga böcker.

Wigrens avhandling syftar till att spegla gnosjöandan under ytan. Hon ansåg det viktigt att inte bara lyfta fram de manliga företagsledarnas bild, utan ville också ta reda på hur det är att vara anställd, kvinna respektive invandrare i Gnosjö.

- Vad tror ni att de anställda sa när jag frågade: ”Vad är gnosjöandan”? De sa: ”Gnosjöandan är en kartellbildning mellan företagsledare för att hålla lönerna nere”, och sedan skrattade de lite. Men detta var alltså återkommande.

- Kvinnorna har en ganska osynlig roll, de tar främst hand om hemmet och barnen. Frågade man invandrare om gnosjöandan var det få som kände till begreppet. De flesta sa att det var en plats där man kunde få arbete, för det hade de hört av släktingar och vänner.

Gnosjö kommun har 10 000 invånare. Av dessa är 30 procent invandrare i första eller andra generationen.

- När man som jag gör en etnografisk studie och försöker skapa förståelse för en kultur inifrån, genom att bo och vara där, är det två begrepp som gäller. Det ena är ”den professionella främlingen” och det andra är ”den harmlösa idioten”.

Idiot med access
I Caroline Wigrens fall handlade det om det senare begreppet. Hon var 24 år ung när hon flyttade till Gnosjö, kvinna och från Skåne. Dessutom hade hon läst alldeles för många år på högskola för att kunna betraktas som riktigt vettig.

- Jag kunde ingenting om maskinerna och ingenting om industrin. När jag kom till mötena med mitt anteckningsblock sa företagarna: ”Här kommer vår lilla sekreterare!”

- Jag kom till Gnosjö och var väldigt annorlunda. Det gjorde att jag kunde anta rollen som den harmlösa idioten som hängde runt överallt. Det fanns såklart en fas då jag undrade vad Gnosjöföretagarna skulle säga när avhandlingen var klar, men de blev inte förvånade. De förstod nog faktiskt vad jag höll på med när jag var där.

Förutom i företagen var Wigren närvarande på en rad andra betydelsefulla arenor. Den lokala industriföreningen, Rotary, kyrkan och teaterföreningen var några av de platser som hon besökte i sin jakt på gnosjöandan. Där fick hon inblick i diskussioner och relationer som kanske inte hade synts utifrån. Exempelvis är den allmänna uppfattningen om Gnosjös företagande att det är småskaligt och privatägt, men i själva verket finns också andra typer av företagande. Frågan om extern ägande är en het potatis, och många menar att det kommer att driva gnosjöandan i fördärvet.

- Jag var med i ett nätverk för yngre entreprenörer där söner och döttrar till företagare träffades för att lära känna varandra. Vissa kom från Gnosjö och vissa från Hillerstorp, och de var inte kompisar under skoltiden. Nu var de tvungna att börja umgås så att de kunde arbeta i nätverk i framtiden.

- Jag var även på den lokala hjälpföreningen ”Gnosjö hjälper” som engagerar väldigt många, inte minst pensionärer.

Teater och frikyrka
Caroline Wigren var också på den lokala teaterföreningen som för andra gången satte upp en pjäs om Gnosjös anda och kultur. Här fanns alltså ett skrivet material som hon tacksamt tog emot.

- Jag behövde inte intervjua någon, för det fanns en hel teaterpjäs som var full av berättelser. Som utomstående var det ganska märkligt att se att pjäsen inte bara var fin och trevlig. Den handlade också om utanförskap, att vara annorlunda och att vara kvinna.

- Kyrkan var den svåraste mötesplatsen att studera. Det är en privat arena, och därför är det inte så lätt att bara gå in och sätta sig och börja studera människor. Jag försökte bli inbjuden på något sätt, sa Wigren.

Mot slutet av sitt år i Gnosjö blev hon som tur var erbjuden en plats på en ekumenisk kurs om den kristna tron. Ungefär 16 procent av gnosjöborna är engagerade i frikyrkan. Den siffran kan jämföras med Jönköpings 6 procent och Sveriges 3 procent. I kyrkan blev Caroline Wigren medveten om hur viktig den är för företagandet i Gnosjö. Inte minst då hon mötte en entreprenör som hävdade att han inte hade fattat ett enda beslut om sitt företag. Det hade Gud gjort åt honom.

- Jag tänkte: ”Herregud, det här är helt vansinnigt!”.

Tydligen hade Han fattat kloka beslut, för företaget var framgångsrikt och växte mycket.

- Risktagande är ju en viktig bit i entreprenörskapet. Jag insåg att om man lägger över risken på någon annan vågar man satsa mer, och det leder kanske till att man får mer tillbaka?

Wigrens utflykter till företagarnas olika arenor gav henne insikt om hur de tänker och resonerar. Sådan information kan vara svår att få genom intervjuer.

- Baserat på detta kunde jag identifiera tre värdekällor. De har funnits i regionen under väldigt lång tid, och de påverkar det vardagliga livet.

Den första värdekällan är religionen. 84 procent är inte frireligiösa, men kyrkan fungerar ändå som en viktig mötesplats. Caroline Wigren kopplar också sitt resonemang om kyrkan till Max Weber och den protestantiska etiken. Man ska vara hårt arbetande och lojal, antingen mot sina anställa eller mot sin arbetsgivare.

Starka könsroller
Den andra värdekällan är familjen. Mycket organiseras utifrån den, och det tas för givet att man är gift.

- Det finns förutbestämda roller, enligt mig är Gnosjö ett patriarkaliskt samhälle där männen gör karriär medan kvinnorna tar hand om hemmet.

När kvinnorna arbetar i företagen är det ofta med administrativa uppgifter, eller inom monteringen.

- Man pratar om att de ”riktiga” killarna står vid maskinerna, medan de som inte vill bli smutsiga sitter på monteringen. Alltså där tjejerna jobbar.

- Gnosjö har givna arenor för män, det är lite av ett ”old boys' network”. Väldigt få kvinnor är med i Rotary, och det är främst sönerna som socialiseras in i nätverken.

Förutom de givna bilderna av var i industrin män och kvinnor ska arbeta, finns också givna bilder av vad ett företag är. Ett ”riktigt” företag producerar någonting. Tjänsteföretag är inte lika mycket värda som tillverkande företag. Wigren menar att med fler tjänsteföretag i regionen hade kanske fler karriärvägar öppnats upp för kvinnor.

Konsekvenserna av den nuvarande företagsstrukturen är att många kvinnor har svårt att göra karriär i regionen. Det gör att de flyttar ut för att aldrig återvända.

- Jag har träffat jättemånga tjejer på olika högskolor. När jag frågar vad de ska göra när de är klara - om de ska flytta tillbaka till Gnosjö - svarar de: ”Nej, aldrig i livet!”

- Redan i dag finns det färre tjejer i regionen. De yngre männen har ingen att gifta sig med och det blir inga barn.

- När jag var i Gnosjö hade man ännu inte sett ett enda ”blandäktenskap”, alltså mellan invandrare och svenskar. Det förvånade mig mycket.

Den tredje värdekällan som Caroline Wigren har identifierat är regionens historia. Hon konstaterar att man ofta får höra kommentarer i stil med: ”Så har vi alltid gjort och det har gått bra, varför skulle vi ändra på det?”

- När jag var i Gnosjö hade IT-bubblan vuxit sig stor, och jag frågade företagarna varför de inte använde mer informationsteknologi. När bubblan sedan sprack sa de: ”Titta vilken tur att vi inte gjorde det, det gick ju inte alls bra för Stockholm”. Man har liksom lite svårt att anamma nya saker, till exempel att anställa akademiker.

Wigren anser att de tre värdekällorna förklarar varför livet i Gnosjö ser ut som det gör. Samtidigt säger de också en hel del om varför man inte bör försöka kopiera Gnosjös framgångsrecept. Det går helt enkelt inte.

Anda med många bottnar
I avhandlingens analys konstaterar hon att gnosjöandan är mångbottnad. Vid sidan av den bild vi tar för given finns en mängd småberättelser.

- Den för-givet-tagna bilden har blivit så etablerad att alla kan den. När jag gjorde tjugo intervjuer med företagsledare om gnosjöandan fick jag samma svar av alla. De kunde samma berättelse utantill.

I den etablerade bilden av Gnosjö betonas nätverkandet, och att det är en inkluderande anda. Caroline Wigrens forskning visar att den även är exkluderande. Om du inte kommer från regionen, inte gifter dig med en gnosjöbo, eller inte går med i frikyrkan är det svårt att komma med i nätverken.

- Nya människor som flyttar till Gnosjö börjar socialisera med andra nyinflyttade, och skapar nya nätverk. Det gör att det inte kommer in så mycket ny information i de etablerade nätverken.

På samma sätt är Gnosjö integrerat, samtidigt som det är segregerat.

- Ofta pratar man om att samhället är duktigt på att integrera invandrare. Många invandrare har jobb, och det är fantastiskt. Men många avböjde också att ställa upp på en intervju för att de inte kunde det svenska språket.

I Gnosjö finns gott om jobb som man kan utföra utan att kunna tala svenska. De låga arbetslöshetstalen imponerar, men kineser och gnosjöiter bor inte i samma områden.

- Jag hörde berättelser som var alldeles fruktansvärda. De gör att jag inte tycker att vi kan prata om integration bara utifrån fina siffror. Vi måste se vad som händer i vardagen också.

Samarbete-konkurrens är en annan motsättning som bidrar till gnosjöandans många bottnar. För att lära känna ett företag råddes Caroline Wigren att gå in genom fabriken och känna på aktiviteten. Men när hon försökte göra det möttes hon ibland av en skylt som sa att obehöriga ej ägde tillträde.

- Konkurrensen börjar smyga sig på även i Gnosjö. Man värnar om sin kärnkompetens och ser till att ligga steget före konkurrenterna.

Integrationen en utmaning
På många sätt är Gnosjöföretagarna toleranta mot det okända, men Wigren fann en rädsla för exempelvis externt ägande och akademisk utbildning. Det kan ju leda till förändring.

I slutet av sitt anförande sammanfattade Caroline Wigren sina forskningsresultat i tre utmaningar inför framtiden. Utmaningarna gäller i första hand Gnosjöregionen, men är förmodligen giltiga även på andra håll.

- Integrationen är en utmaning som man brottas med. I dag ställer företagen upp med en timmas svenskundervisning i veckan så de arbetar med det, och de är medvetna om problematiken. Det är dock viktigt att komma ihåg att ansvaret för integrationen inte bara ligger på företagen - man måste ju själv vilja integreras.

Att behålla kvinnorna i regionen är nästa utmaning. Wigren anser att det är viktigt att lyfta fram de förebilder som finns, så att de blir synliga för yngre kvinnor. Den tredje utmaningen är synen på externa influenser. Vissa företag väljer att ta in en extern vd under några år, eller när det inte finns någon lämplig arvtagare. Det är viktigt att sådana alternativ diskuteras, menar Caroline Wigren. Man måste inte sälja eller lägga ner företaget bara för att man inte har en son eller dotter som vill ta över. På samma sätt kan en extern ägare, eller en anställd akademiker, faktiskt tillföra en hel del positivt.

- Hittills har diskussionen varit svart-vit. Jag tror att man måste öppna upp och fundera över vilka alternativ som finns. Samma person behöver kanske inte äga och samtidigt driva ett företag.

För mer info: katarina.pettersson@kultgeog.uu.se, caroline.wigren@ihh.hj.se

Text: Åse Karlén

 
Mest lästa artiklar nu